Jag satt och slötittade på ett program på TV igår kväll som handlade om flygplatsen Heathrow i London. En enorm flygplats, Europas största, helt otroligt att den kan fungera så bra som den gör.
Jag har passerat flygplatskontrollen där en gång, sedan jag fick min packemaker. Usch, vad jag tyckte att det var jobbigt. Jag fick inte gå genom den vanliga kontrollen utan fick stå och vänta vid sidan av tills en dam tog hand om mig. Nej, jag kände mig väldigt utlämnad och ensam.
Men i alla fall, det jag tänkte på igår kväll då jag såg programmet var då jag och min förra man skulle åka till Brasilien. Han satt i rullstol då, så jag fick ta hand om allt, nervös var jag och skulle först se till att han fick med sig allt ifrån rullbandet vid kontrollen och sedan även mina ytterkläder, handbagage och liknande.
Jag drog en lättnadens suck då allt var klart. Tog tag i rullstolen och körde iväg, men kom inte så långt förrän en tanke slog mig. Min handväska, var är min handväska? Däri låg alla biljetter och pengar och min mans medicin, alltså viktiga saker som inte fick tappas bort.
Jag släppte rullstolen, rusade tillbaka till rullbandet och där i en korg vid sidan om låg min handväska och väntade på mig, helt otroligt. Vilken tur att ingen såg den så den blev stulen. Jag tror nog att en ängel gjorde den osynlig för alla oärliga människor. Tro det, kan jag i alla fall få göra.
Glöm inte bort att änglarna finns,
att de är här för att se hur du har det.
Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns.
Glöm inte bort att änglarna finns.
Den här bilden ser ut att vara jag. Rödhårig, lite fräknig och ibland sägs det att jag har gröna ögon. Hjärtat i halsgropen, ja det har jag ofta. Orden borde jag också ta till mig och tänka på lite oftare. Så orolig och ängslig som jag var då, vid min senaste resa till Brasilien, det var jobbigt. Men allt gick bra om jag ser på det i backspegeln, just då saker och ting hände, just den resan, då var det inte roligt. Det hände många besvärligheter, men allt redde upp sig och jag behövde ju inte ha varit så orolig.
Låt Din nåd mig överskygga, fostra, leda år för år.
Över djupen slå en brygga, där jag trygg och säker går.
Herre kär, Du vet mitt hjärta, lätt från vägen vika kan.
Därför tag i fröjd och smärta med Din kärlek själv mig an.
Hanneles bokparadis på Hisingen
4 februari 2022 11:48
Läskigt med handväskan, tur att du hittade! Jag har sett att man får assistans på flygplatsen med rullstol och sånt... Så sant så, att oroa sig i förväg hjälper inte, då får man göra det två gånger... Nu landar vi inte så ofta på Heathrow, nu hoppas jag att vi får resa i sommar, med barnbarn, resan blivit inställt två gånger. Gröna ögon har jag också, lite grott
http://hannelesbibliotek.blogspot.com
wiolettan
4 februari 2022 12:06
Ja, det var det verkligen. Den känslan som jag fick då jag upptäckte att den var borta, var jobbig.
Ja, det kan man få och det fick jag också, flera gånger.
Jag har lätt för att oroa mig i onödan, försöker att jobba bort det.
Du ska se att det blir lättare att komma iväg på resor denna sommar, det många har längtat efter.
Gröna ögon är fint och ovanligt.
Znogge
4 februari 2022 11:55
Åh, jag kan riktigt känna din panik där! När jag flög själv till Brasilien var sista mellanlandningen i Sao Paolo och jag hade massor med bagage. När jag var halvvägs mot nästa incheckning upptäckte jag att en ryggsäck saknades och sprang tillbaka med allt mitt bagage. Där stod en vänlig kvinna och vinkade vid min ryggsäck. Vilken lättnad kan jag säga!
Jag läste att 99% av det som man oroar sig för inträffar aldrig men ändå oroar jag mig. Har väl med vår personlighet att göra förmodar jag.
Kram och god fredag!
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
4 februari 2022 12:11
Det blev verkligen några panikartade minuter, tur att de inte varade så länge.
Men vilken tur du hade där i Sao Paolo att kvinnan väntade vid din ryggsäck, helt otroligt egentligen. Hon eller någon annan hade ju kunnat ta den bara. Det är ju så mycket med folk just på flygplatser och folk springer hit och dit, så det är lätt för tjuvar och oärliga människor att ta saker.
Jag trodde inte att du var en sådan som oroade dig, du verkar så säker och stabil.
99% ojdå, det var en hög siffra. Tänk om man kunde sluta med det bara.
Det tror jag också, det går nog inte bara att trolla bort, men kanske träna upp sig lite.
Tack detsamma.
Kram!
Znogge
4 februari 2022 12:19
I vissa lägen är jag väldigt säker, trygg och väldigt stabil men den andra sidan finns också hos mig. Jag tror också att man kan träna upp sig lite men helt lätt är det faktiskt inte. En sak man får jobba på helt enkelt.
Kram
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
4 februari 2022 16:25
Det är så jag har sett dig framför mig, säker, trygg och framgångsrik.
Den andra sidan har jag inte stött på, men du kanske gör som jag, försöker att dölja din osäkerhet, då du känner att den vill komma fram.
Vi får fortsätta att arbeta bort den.
Kram!
Geddfish
4 februari 2022 13:11
Intressant och jobbigt med stora flygplatser. Det är ju så långt att gå också! Jag höll på att förvilla mig i Bryssel, ensam som jag var och i Schiphol höll jag på att inte hinna med, men där var vi flera.
Just att förlägga handväskan, fy vad jobbigt men tur hade du!
Varm kram!
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
4 februari 2022 16:29
Det håller jag helt med om. Stora flygplatser, då är det ofta så långt att gå någonstans, gaten och så vidare.
På Bryssels flygplats har jag aldrig varit, men däremot i Bryssel.
Att förvilla bort sig är också jobbigt, och helt ensam dessutom.
Ja, så här efteråt så känns det fortfarande lite knip i hjärtat då jag kommer ihåg känslan.
Kram!
Primrose
4 februari 2022 13:31
Fy vilken chock när handväskan var borta, förstår din panik, det var nog "någon" som såg efter den (hjälp från ovan)
Vilken resa det måste ha varit. Rött hår och gröna ögon, vackert!
Oroa mig gör jag också,vissa situationer oroar jag mig inte alls. andra oroar jag mig så det förstör så mycket, försöker att prata med mig men det går inte.
Trevlig Helg! Ta hand om dig Varm Kram Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
4 februari 2022 16:33
Jaa, den känslan kan jag känna lite av fortfarande då jag tänker på det, det blev panik i huvudet.
Helt säkert så tog Gud hand om saken då jag inte kunde själv.
Du har helt rätt i att det förstör om man oroar sig, men ändå så gör man det i vissa situationer.
Inte pratbar, det känner jag väl igen.
Tack detsamma Primrose.
Kram!
Anna-Lena
4 februari 2022 15:34
Hör till dem som förspillt mycket kraft på oro. Gör så än, men det var värre förr. Hittills har allt ordnat sig på något sätt, för det mesta bättre än man vågat hoppas.
Tufft av dej att köra en sjuk make ända till Brasilien.
Har åkt till London många gånger via Heathrow. Gillar terminal 5 bäst. Inte alls så långa avstånd. British Airways- planens egen terminal....
Har inte varit på flygande fort på två och ett halvt år. Undrar närd et blir möjligt igen/dags igen?
Ha det fint! Kram !
http://femfemman.blogspot.com
wiolettan
4 februari 2022 16:39
Aha, det kunde jag inte tänka mig, men det går inte att utläsa allt genom bloggar.
Bra att det har blivit bättre, för det är ju som sagt, spilld kraft, i onödan.
Det gick även det, men jag ska inte sticka under stol med att det var jobbigt och många gånger trodde jag inte att det skulle gå. Men vi hade blivit bjudna på resan och min före detta man ville så gärna åka ner till Brasilien ännu en gång. Så, vad gör man?
Nej, det kan jag förstå, nu har det inte blivit så många resor som för några år sedan.
Jag skulle tro att det blir möjligt redan till våren eller sommaren, om det inte blir något bakslag, vilket vi hoppas att slippa.
Tack detsamma Anna-Lena.
Kram!
Primrose
4 februari 2022 15:59
Här igen ,-) måste lämna och gå ut, vilken lång flygresa till Brasilien ,-) Låter spännande. Ja att stå och vänta på grund av pacemaker kan jag förstå kändes lite udda och utlämnande. Och när man är orolig och tänka på allt!
Lång resa , var ni där på semester, kul att höra från dit liv ,-)
Trevlig Helg igen ,-) Varm Kram Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
4 februari 2022 16:46
Härligt!
Ja, det tog sin rundliga tid och jag tyckte inte att det var så spännande eftersom det var jobbigt också. Men, det är klart, jag fick ju uppleva mycket. Brasilien är ett stort land och jag hade inte sett allt vid de tre föregående resorna.
Semester kan man kanske säga, besökte mest bekanta till min man.
Tack snälla Primrose, detsamma.
Kram!
Bosse Lidén
4 februari 2022 16:12
Jag kan nästan känna din panik. Usch! Jag instämmer om den skyddande ängeln.
Jag och Solveig gick vilse på H när vi skulle hem från Jersey. Den är väldigt stor och växten i takt med tiden krympte.
Kerstin Svenssons tavlor, almenackor och vykort. Älskar dem. Vi köpte vykort och a av henne till vårt museum och privatliv.
Helgkram, Bosse
Ps. Dessutom är hon trevlig. Vi åkte hem till henne och hämtade.
http://gotlanduppochner.com
wiolettan
4 februari 2022 16:54
Panik var det jag drabbades av och alla möjliga tankar flög genom mitt huvud. Är så tacksam över att skyddsängeln vakade över mig.
Där är det minsann lätt att gå vilse och ju mer tiden lider ju mer stressad blir man.
Hon är så duktig Kerstin Svensson och jag är så glad över boken "Oändligt Älskad" som jag fick av min Mysing. Har berättat om den för tre inlägg sedan.
Förstår att hon är trevlig också.
Tack och detsamma.
Ingrid
4 februari 2022 18:36
Jag orkar nästan inte tänka på alla kontroller som ska göras nu när man ska ut och resa. Pcr-tester hit och pcr-tester dit. Det känns som om det är färdigrest för min del. Passet går ut i maj och jag tror inte att jag skaffar något nytt.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
5 februari 2022 11:29
Det har blivit hårdare kontroller och bestämmelser nu och det gäller att kunna hålla ordning på alla och veta vad som gäller.
Jag känner likadant. Att åka någonstans med flyg känns så långt borta och kanske aldrig blir av igen. Men det finns ju tåg och buss som alternativ till vissa platser.
Du får se senare i vår hur du gör med passet.
Tack och detsamma önskar jag dig.
Kram!
Amisa
4 februari 2022 18:46
Jag har gjort en liknande grej en gång. Passerade gränsen från Schweiz och in till Italien med bil och strax efter gränsen stannade vi och tankade och jag gick på toan. Körde sedan vidare i en halvtimme och skulle sedan stanna och äta på ett ställe då jag upptäckte att jag glömt min handväska med pass och pengar på en krok på toan en halvtimme tidigare (och det här var på tiden då man var tvungen att visa passet vid varje gränsövergång). Med andan i halsen vrålkörde vi tillbaka och jag tänkte på vilken katastrof det skulle vara om den var borta, men det visade sig att den vänliga tanten som skötte toan hade tagit hand om den. Så skönt att det fanns en ärlig människa som hjälpte mig – den kunde ju lika gärna ha länsats på sitt innehåll av någon som gick in där efter mig!
Varför är du så orolig? Du om någon vet ju att Gud alltid vakar över dig och hjälper dig!
Kram!
http://min-inre-vagvisare.bloggplatsen.se
wiolettan
5 februari 2022 11:35
En halv timme, det kommer man ju en bra bit på. Vilken känsla att därefter upptäcka att handväskan var borta. Då vet vi båda hur det känns och vilken panik man får. Det var så för dig också att pass och pengar var i handväskan. Ja, det är där man lägger dom för den har man alltid med sig, tror man.
Så skönt för dig att inte någon annan hade hunnit emellan där utan att damen som skötte det hela tog hand om handväskan. Skön känsla.
Det är så lätt att glömma och glädjen då allt ordnar sig är skön.
Jag vet att Gud ser till mig och ordnar allt till det bästa, men ändå så känns oron och pirret i magen ibland.
Tack Amisa.
Kram!
Augusta
4 februari 2022 20:16
Ja förstår att du kände dig osäker just där vid kontrollen. Mycket att tänka på då din man satt i rullstol. Säkert en skyddsängel som vakade över din handväska.
Vad spännande och vilka minnen för dig, Brasilien. Kan tänka mig det är fint där. Själv har jag aldrig varit till Sydamerika.
Ha en trevlig helg, du och mysingen :D Kram
http://nouw.com/gulahuset
wiolettan
5 februari 2022 11:39
Det blev verkligen för stressigt och jäktigt och jag var inte van vid att sköta det praktiska så bra. Min man kunde inte gå många steg utan var tvungen att använda rullstolen för det mesta.
Jag tror också att skyddsängeln skyddade väskan. Annars hade vi ju inte kunnat åka.
Ja, jag har många fina minnen ifrån Brasilien och det var trevligt att se ett så annorlunda land emot vad Sverige är. Många sevärdheter finns det där att titta på.
Tack från oss båda och detsamma önskar vi dig. Kram.
Ruth i Virginia
4 februari 2022 23:16
Tror inte jag skulle ha gått med på att resa
med flyg så långt med en person i rullstol; har ju sett hur krångligt det är, men kärleken får en att göra sånt man kan, även om man inte vill. Så säger jag. full av beundran för dej.
wiolettan
5 februari 2022 11:41
Jag hade inte trott det om mig själv heller, Men, jag tyckte att jag inte hade något val eftersom vi blev bjudna på resan och min dåvarande man ville så gärna se och "uppleva" Brasilien ännu en gång.
Tack för dina fina ord Ruth, men jag är verkligen inte så beundransvärd.
Lena
5 februari 2022 17:55
Golördagskväll *ler*
Det är förspilld tid att oroa sej, så sant men ack så svårt! jag oroar mej för mycket& det tar på kraften, men hur svårt att sluta? trots att jag vill så sitter oron i ryggmärgen tror jag…
Jag har vart på Heathrow 2 gånger när vi flög till Kikkan, & den är riktigt stor, vilken tur ni hade med väskan eller var det tur? det var nog Änglahjälp *hjärta*
Varm kram & fin kväll *hjärta*
http://frallorna.bloggplatsen.se
wiolettan
5 februari 2022 21:27
Visst är det förspilld kraft att oroa sig i förväg, i många fall för saker som inte kommer. Men jag har lätt för det och jag försöker att träna bort det, men så svårt.
Håller med dig. Heathrow, där är det stort och svårt att hitta, jag som är så dålig på engelska hade det besvärligt.
Ja det var verkligen änglavakt och jag är så tacksam för det.
God lördagskväll önskar jag dig också, fina Lena.
Kram!
http://wiolettan.bloggplatsen.se
wiolettan
7 februari 2022 21:14
Det är svårt ibland att vara förnuftig och tänka klart då oron kommer över en. I alla fall känner jag det så.
Jag blev så lycklig och glad då jag upptäckte väskan där på bandet.
Kram!
Ditte
6 februari 2022 22:45
Vilket äventyr du var med om på Heathrow. Mer än lovligt spännande.Jag har jag passerat här många gånger och kan känna igen mig i dina tankar. En stor flygplats är det verkligen. Men
vilken tur du hade här när du glömt din handväska. Kanske var det så menat. Kan helt klart förstå att du glömde väskan när det var så mycket annat du skulle ha koll på.
Visst är det förspilld tid att oroa sig i onödan. Men hur lätt gör man inte det.
Många tankar och en varm kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
7 februari 2022 21:19
Ja, det äventyret vill jag inte vara med om en gång till, det var nästan för mycket, men som tur var så slutade det hela lyckligt och det är jag så tacksam över.
Man känner jag mycket liten där på flygplatsen och känner nästan att detta är för svårt, men man klarar mer än man tror.
Visst var det så, mycket som jag skulle hålla koll på och jag var inte så resvan heller, vid den där tiden. Ju mer man reser ju mera lär man sig, förhoppningsvis.
Jag tror att det är lite en läggningssak, detta med att oroa sig, hos vissa så rinner mycket bara av.
Tack och detsamma. Kram!
Lena i Wales och Spanien
7 februari 2022 07:56
Heathrow är enormt, 5 terminaler.
Har man väl kommit till rätt terminal känns det inte så stort, som en vanlig normalstor flygplats. Fast jobbigt i alla fall.
Tur du fick tag i din handväska, vilken mardröm.
Ha det bra!
http://lenaiwales.wordpress.com
wiolettan
7 februari 2022 21:22
Den flygplatsen känner du väl igen, kan jag tänka mig. Du har väl rest där massvis med gånger och kan Heathrow.
Det var några förskräckliga minuter innan jag hann tillbaka och fick se handväskan ligga där i korgen.
Tack, detsamma önskar jag dig.
wiper
7 februari 2022 12:58
Vilken dramatik det blev för dig på flygplatsen. Sån tur att väskan låg kvar där. Oro och känslor är ju också en del av livet. Tyvärr så får man ofta höra att man alltid skall vara positiv men vi är ju bara människor och om nåt har varit jobbigt och sen allt ordnat sig då känns det så mycket mer i kroppen av lycka och glädje.
Ha en fin dag
kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
7 februari 2022 21:26
Det kan man verkligen säga, det blev onödigt dramatiskt. Lättnaden då väskan låg där var enorm, vill jag lova.
Visst det är en del av livet och vi tacklar det olika vi människor.
Positiv är det bra att vara, men det är ju en omöjlighet att vara det jämt, kan jag tro, men det vore ju det bästa.
Helt klart så får man en känsla av stor glädje och lycka då saker och ting ordnar upp sig och dom känslorna mår vi bra av.
Tack och hoppas att du har det fint.
Kram!
Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...
Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.
Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...
Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.
Resan har gått bra, utan missöden och det är v...
Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.
...
