Jag satt och slötittade på ett program på TV igår kväll som handlade om flygplatsen Heathrow i London. En enorm flygplats, Europas största, helt otroligt att den kan fungera så bra som den gör. 

Jag har passerat flygplatskontrollen där en gång, sedan jag fick min packemaker. Usch, vad jag tyckte att det var jobbigt. Jag fick inte gå genom den vanliga kontrollen utan fick stå och vänta vid sidan av tills en dam tog hand om mig. Nej, jag kände mig väldigt utlämnad och ensam.

Men i alla fall, det jag tänkte på igår kväll då jag såg programmet var då jag och min förra man skulle åka till Brasilien. Han satt i rullstol då, så jag fick ta hand om allt, nervös var jag och skulle först se till att han fick med sig allt ifrån rullbandet vid kontrollen och sedan även mina ytterkläder, handbagage och liknande.

Jag drog en lättnadens suck då allt var klart. Tog tag i rullstolen och körde iväg, men kom inte så långt förrän en tanke slog mig. Min handväska, var är min handväska? Däri låg alla biljetter och pengar och min mans medicin, alltså viktiga saker som inte fick tappas bort.

Jag släppte rullstolen, rusade tillbaka till rullbandet och där i en korg vid sidan om låg min handväska och väntade på mig, helt otroligt. Vilken tur att ingen såg den så den blev stulen. Jag tror nog att en ängel gjorde den osynlig för alla oärliga människor. Tro det, kan jag i alla fall få göra.

Glöm inte bort att änglarna finns,

att de är här för att se hur du har det.

Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns.

Glöm inte bort att änglarna finns.

 Den här bilden ser ut att vara jag. Rödhårig, lite fräknig och ibland sägs det att jag har gröna ögon. Hjärtat i halsgropen, ja det har jag ofta. Orden borde jag också ta till mig och tänka på lite oftare. Så orolig och ängslig som jag var då, vid min senaste resa till Brasilien, det var jobbigt. Men allt gick bra om jag ser på det i backspegeln, just då saker och ting hände, just den resan, då var det inte roligt. Det hände många besvärligheter, men allt redde upp sig och jag behövde ju inte ha varit så orolig.

Låt Din nåd mig överskygga, fostra, leda år för år.

Över djupen slå en brygga, där jag trygg och säker går.

Herre kär, Du vet mitt hjärta, lätt från vägen vika kan.

Därför tag i fröjd och smärta med Din kärlek själv mig an.