Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.

Det gick bra men vi tog bara en kort liten tripp. Det kändes, men gick bra. Upptäckte att vi ska nog åka på en liten längre tur.  Vi åkte bland annat förbi en av mina gamla arbetsplatser.

Jag har ju jobbat här i Akalla, på Volkswagen. Vi sålde nya Volkswagen, Porsche och Audi, plus en hel del begagnade bilar av olika märken.

Jag började 1966 och firman hade då sitt huvudkontor på Lindhagensplan. Den bytte namn många gånger, liksom jag bytte arbetsuppgifter och chefer.  Firman hette Scania Bilar Norr, Volkswagen i Stockholm,  Volkswagen Center, Din Bil, bland annat.

Jag började som Adrema operatris, som det hette. Präglade kundplåtar och gjorde adressändringar och lite av varje. Sedan kom jag till försäkringsavdelningen och hade hand om försäkringar och sånt. Flyttade därefter till Ulvsunda och började jobba med avtal beträffande lastbilar, ja tyngre fordon. Efter det kom jag till Leveransavdelningen, fick gå på en kurs på IBM och blev den första på firman som körde halvautomatisk maskin. En skrivmaskin som delvis hade minne.

Sedan kom ju datorer in i bilden, nya kurser och jag hade hand om alla kontrakt. Efter det en flytt igen till Ekonomiavdelningen, där jag administrerade Leasingavtal. Vi var 2 tjejer som hade hand om hela Leasingflottan. Ett stort och många gånger ansträngande jobb. Därefter flyttade jag till Akalla och jobbade på reskontran, in och utbetalningar. De som betalade in sina bilar på bank och postgiro. Därefter började jag som huvudkassörska och då var nästan allt arbete databaserat.  Att betala många hundra tusen kronor genom ett knapptryck blev vardag för mig. Ibland miljoner.

Slutade mitt arbete och fick avtalspension i februari 2004. Tog då hand om min dåvarande man som var dålig. Efter det att han hade avlidit i augusti samma år så tyckte firman att jag skulle komma tillbaka, jobba extra, men det var så mycket som hade hänt så jag avstod.  Jag var då 63 år. Har alltså varit pensionär i snart 20 år.

Som pensionär har jag inte så många måsten utan kan disponera tiden lite själv, beroende på ork och så. Ja, Mysingen har ju en stor del av tiden och han är en planeringsperson, allt ska planeras och helst i god tid. Inte lätt att rubba cirklar där inte.

Nu har han planerat en resa till Värmland så vi blir borta några dagar. Åker i morgonbitti. Datorn blir hemma och hjälper till att vakta, så vi syns nästa vecka någon gång.

Var rädda om er och varandra.