Igår frågade jag vad en bild föreställde och fick också rätt svar. Det var en hästräfsa. Ingrid var först med det rätta svaret. Höräfsa som Lena skrev är väl samma sak, kan jag tänka mig. Vet ej om hästräfsa är en sådan som man har en häst framför som drar och höräfsa en liten manuell räfsa som man "krattar" efter med.

Vi hade en sådan, hästräfsa, hemma i Ångermanland, på vårt lantbruk, då jag var ung. Jag fick köra den också ibland. Det var ju ett ansvarsfullt jobb, men vår häst var så snäll och gjorde precis det man sa till om. Ibland har jag undrat hur pappa kunde låta mig köra den själv, men, det hände inte så ofta, för det mesta var det någon av mina bröder eller pappa som själv skötte detta arbete.

Pappa som sitter på slåttermaskinen efter hästen och slår hö.

Här har vi hästräfsan och några av oss tonårsbarn.   Suddiga bilder.

Först slog man höet och till det hade vi en slåttermaskin, sedan räfsade vi samman det slagna höet med hästräfsan och efteråt fick vi tjejer gå med en vanlig liten räfsa och ta upp det sista.  Det blev ofta långa och jobbiga dagar då det var sommar och slåttanna. Med slåttanna menas den tid då det är tid att slå och hässja höet och skörda det, i juli ungefär. Så, sommararbete hade vi barn fullt med, inte mycket till skollov. Sedan lite senare var det ju sädesskörden och bärplockningen så det var inga fritidsproblem där inte.

Här är jag ung, bara tonåring och så lång. Jag var redan då 170 cm.

Jag hade ju inte så stor lust med varken hushållsarbetet eller jobbet ute på åkrarna så ofta sprang jag upp till skogen och satt och läste någon bok, älskade att läsa, drömma mig bort och slippa det tunga jobbet. Jag var lite "klen" som det hette då jag var liten, så mina föräldrar lät mig väl hållas i skogen ett tag men sedan ropade dom att jag skulle komma och jobba.

Ja, det var andra tider på 40 och 50-talen. Bättre? Nja, inte om ni frågar mig. Det beror förresten på vad det gäller. Det är skillnad som natt och dag, helt enkelt.