Direktlänk till inlägg 11 augusti 2014

Livet måste gå vidare.

Av wiolettan - 11 augusti 2014 08:04

Igår var det precis 10 år sedan min förra man avled. Den här tiden på morgonen.

Fast jag har det så bra nu så saknar jag honom väldigt mycket. Vi hade ju varit tillsammans i 35 år, gifta 33 år. Då växer man ihop vill jag lova.

Jag kommer aldrig att glömma den dag han lämnade detta jordeliv, det kom så oväntat och blev en chock. Veckan innan hade han fått hög feber, frossa och jag ringde efter ambulans. Han blev inlagd på Karolinska och de tog en mängd prover. Han hade fått någon infektion, men blev så svag, medicinen han fick hjälpte inte. Sedan kom de på att han skulle ha en annan tablett och då gick det åt rätt håll.

Han hade svagt hjärta, pacemaker som hjälpte honom men han var trött, sov mycket och oroligt.

Då han hade legat inne en vecka sa läkaren att han skulle förflyttas till ett ställe för rehabilitering, dagen efter. Samma kväll han fick det beskedet frågade han mig om jag inte kunde ligga kvar hos honom på sjukhuset istället för att åka hem. Han blev alltid orolig då jag skulle åka ifrån honom och var inte lugn förrän jag var hemma. Men så hade han alltid varit, han var rädd att det skulle hända mig någonting på vägen. Men jag skulle ju följa med honom till nya stället dagen efter och ville hem och ordna med en del saker.

Vad jag har ångrat detta. Jag kanske hade kunnat fått legat kvar där, det vet jag inte, men jag frågade inte.

Morgonen efter ringde jag honom. Han hade telefon på rummet och jag brukade alltid ringa på kvällen då jag kom hem från sjukhuset och på morgonen då jag tänkte att han hade vaknat. Men en sköterska svarade och sa att han hade sovit dåligt på natten och var trött. Jag pratade med honom några ord och sa att jag kommer om några timmar då det blir besökstid. Bra, tyckte han.

Efter någon timme ringde sköterskan och frågade om jag kunde komma in på en gång. Vilket jag gjorde, fattade ingenting men tänkte att han skulle åka tidigare till sjukhemmet. Senare fick jag reda på att han var död redan då hon ringde men ville inte säga det till mig i telefon.

Jag frågade vad han dog av, men läkaren visste inte. Fortfarande vet jag det inte. Frågade sköterskan. "Någon var väl hos honom då han dog"? Hon nickade jakande, men var det sant? Vet ej.

Jag tänker ofta. Hur var hans sista timmar och minuter i livet? Led han? Vad hände? Har inte orkat forska, och ingen har hjälpt mig och nu är det väl försent.

Allmänt

Dela

Kaisa

11 augusti 2014 09:23

På något vis blev du hindrat från att få vara med in i sista andetaget och var dessutom ovetande om utgången av din mans sjukdom. Detta blir ju en chock när någon levande rycks ifrån en. Vet du, jag tror att han har ett finger med i alla hjärtan som du hittar överallt.

Kram på dig ❤️

http://egokaisa.blogspot.se

GeddFish

11 augusti 2014 09:40

Ibland är det inte "meningen" att man är med in i sista andetaget. Så var det med min mamma. Jag fick telefon att det redan var hänt och då blev jag orolig och undrade om någon var med henne. Ja, svarade sköterskan, men jag har undrat, om det verkligen var så, men får inga svar ju.
Men han är ju med dig, han har säkert gjort ditt hjärta ♥ ännu större med mer kärlek, och så att du skulle träffa din käre Mysing.
Varm kram, Gerd ♥

http://gerd-geddfish.blogspot.com

Annika

11 augusti 2014 10:15

Förstår att det är en tung dag för dig idag, och att du har många funderingar. Men han finns ju med dig hela tiden och är så glad över att du är lycklig med din nya livskamrat.
En stor styrkekram till dig.

http://www.badtant.bloggo.nu

Znogge

11 augusti 2014 10:30

Vissa frågor vill man ha svar på men får det inte. Som du skriver livet måste gå vidare. Men jag förstår att det är många tunga tankar i dag.

Många kramar

http://znogge.wordpress.com

TantGlad

11 augusti 2014 11:27

Kära vän hur rörd jag blir av det du skriver.
Allt har en mening, och man kan inte lägga skuld på sig. Det är ingen ide att tänka vad man skulle ha gjort osv, för allt som händer händer ändå. Men jag känner med dig, och förstår dig och dina tankar. Jag brukar titta på ett kort av den avlidna, och så pratar jag till kortet. Det låter fånigt, men jag vet att allt blir så starkare då och allt man säger kommer till personen man vill prata till.
Men.....livet måste ju gå vidare, men man måste ju få sörja åxo för det tillhör ju åxo livet och mänskligheten.
Oj..så långt mitt inlägg vart. Ta hand om dig nu, och var tid har sin tid.

Styrkekram till dig du fina!

http://tantglad.bloggo.nu

Ingrid

11 augusti 2014 12:58

Jag går med samma tankar som du, men jag fick beskedet per telefon kl 6 på morgonen.
Jag hade varit inne på hos Åke hela dagen och han verkade lugn och ganska pigg när jag åkte hem. Sköterskan jag pratade med lovade att de skulle ringa om han blev sämre, men det gjorde de inte. Han hade dött lugnt och stilla och hade inte varit ensam sa de, men vem vet om det verkligen stämmer.

Jag tänker på dig idag Wiolettan!
Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Piedra

11 augusti 2014 15:26

Kära, fina Wiolettan, inte ska du ha dåligt samvete. Du kunde ju inte veta. Det är lätt att skuldbelägga sig själv i efterhand, när man sitter med facit i hand, men du kunde verkligen inte veta. Han mådde ju bättre och skulle flyttas över till ett rehabiliteringshem. Om läkarna inte ens visste vad han dog av, hur skulle då du kunna veta att han skulle dö? Vet du, jag tror många gånger att det är så att våra nära och kära har svårt att lämna oss, om vi finns där i rummet. Det är precis som att många väntar tills de är ensamma på rummet, och de anhöriga är hemma, innan de klarar av att släppa taget och gå vidare. Om du vill ta reda på mer om hans död, så tror jag faktiskt inte att det är för sent. Det kan mycket väl vara så att hans journal finns i ett arkiv någonstans och att du skulle kunna begära att få ut en journalkopia. I och med att ni var gifta så måste du kunna ha rätt till det. Men lägg ingen skuld på dig själv, fina du. Stor, varm kram! <3

http://enplatsilivet.blogspot.se

Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

11 augusti 2014 19:51

Åh, fick tårar i ögonen av ditt inlägg. Beklagar♥

http://sessie.se

gun

11 augusti 2014 21:00

Förstår att det är en tung och sorgsen dag och att du funderar.
Allt har en mening det är jag fullständigt övertygad om.
Men nu finns din Mysing som jag tror stöttar dig.
Kramen gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Eva

12 augusti 2014 09:34

ett inlägg som berör & jag förstår dina känslor o tankar men som allt så går livet vidare o nu har du det bra på annat sätt tänker på dig kramar till dig

http://evasblogg.blogg.se

Anita

12 augusti 2014 19:58

Det är jobbiga dagar de där årsdagarna. Som man måste igenom. Jag är glad för din del att du inte är ensam.Du har din Mysing nu. För 11 år sedan så dog min yngsta systers man. Vi satt hos han i två veckor. Eva dygnet runt och för att avlasta henne lite så dela vi andra tre systrar upp oss och satt på sjukhuset hos henne på dagarna och den sista veckan dygnet runt. Han hade cancer och var bara 55 år när han dog. Han var sjuk i fem år.Och min mans bror.Livet går vidare för oss som blir kvar. Kram/ Anita <3

http://www.123minsida.se/AnitaPaxi

Nytt och annorlunda.

Kommentarer (48)

Av wiolettan - 3 juli 2023 21:19

Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version. Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

Värme och Värmland.

Kommentarer (20)

Av wiolettan - 22 juni 2023 16:43

Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

Resan fortsatte.

Kommentarer (16)

Av wiolettan - 13 juni 2023 08:41

Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar. Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

"Ack, Värmeland, du sköna.

Kommentarer (16)

Av wiolettan - 9 juni 2023 08:33

Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det. Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

Ett arbetsliv i sammandrag.

Kommentarer (14)

Av wiolettan - 30 maj 2023 16:16

Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar. ...

Visa fler inlägg

Presentation

Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Visa presentation