Idag skulle min väninna Louise som avled 2010 ha fyllt 75 år. Jag hade förmånen att få ha henne som vän i drygt 50 år.

Hon och jag blev bekanta då jag hade varit i Stockholm några år. Då jag som knappt 20-åring kom från Ångermanland till Stockholm fick jag först hyra ett rum och sedan dela en lägenhet med just Louise. Vi umgicks mycket och hon var ett fint stöd för mig. Att komma ifrån en liten by, med få människor men mycket skog och där det var 6 km till närmsta affär, till en storstad med allt vad det innebar var omvälvande. Eftersom jag dessutom var mycket blyg och "bortkommen" som man sa hemma, hade det kanske varit svårt för mig utan henne.

Jag har henne att tacka för mycket.  Hon var tre år äldre och hade bott i storsta´n ett tag, hon kom ifrån Tibro i Västergötland.

Louise flyttade efter ett antal år men vi höll kontakt. Brevledes och telefonledes och hon kom och hälsade på mig också.

Här syns hon med min förra man David på vår altan i Duvbo.

Här ser ni  mig vid grinden till huset. Så här såg jag ut i början av 80-talet. Jag var drygt 40 år.

Det som kanske är lite ovanligt är att hon och jag sände varandra julklappar varje jul och presenter till födelsedagar varje år. Var vi än bodde.

Jag saknar hennes skratt och mysiga humor, så mycket.