Idag skulle min väninna Louise som avled 2010 ha fyllt 75 år. Jag hade förmånen att få ha henne som vän i drygt 50 år.

Hon och jag blev bekanta då jag hade varit i Stockholm några år. Då jag som knappt 20-åring kom från Ångermanland till Stockholm fick jag först hyra ett rum och sedan dela en lägenhet med just Louise. Vi umgicks mycket och hon var ett fint stöd för mig. Att komma ifrån en liten by, med få människor men mycket skog och där det var 6 km till närmsta affär, till en storstad med allt vad det innebar var omvälvande. Eftersom jag dessutom var mycket blyg och "bortkommen" som man sa hemma, hade det kanske varit svårt för mig utan henne.

Jag har henne att tacka för mycket.  Hon var tre år äldre och hade bott i storsta´n ett tag, hon kom ifrån Tibro i Västergötland.

Louise flyttade efter ett antal år men vi höll kontakt. Brevledes och telefonledes och hon kom och hälsade på mig också.

Här syns hon med min förra man David på vår altan i Duvbo.

Här ser ni  mig vid grinden till huset. Så här såg jag ut i början av 80-talet. Jag var drygt 40 år.

Det som kanske är lite ovanligt är att hon och jag sände varandra julklappar varje jul och presenter till födelsedagar varje år. Var vi än bodde.

Jag saknar hennes skratt och mysiga humor, så mycket.

 

znogge

19 augusti 2014 12:09

Så härligt att å ha en väninna i så många år ändå. Då är det inte konstigt att du saknar henne på många vis. Livets gång tyvärr...

Kram

http://znogge.wordpress.com

 

GeddFish

19 augusti 2014 12:51

Så fina ni var alla tre!
Jag förstår att du saknar din väninna, särskilt som ni höll kontakten så länge.
En härlig vänskap, förstår jag ♥
Varm kram, Gerd ♥

http://gerd-geddfish.blogspot.com

 

Piedra

19 augusti 2014 16:12

Det är klart att man saknar en vän som man haft så länge som ni hade varandra. Vilken härlig vänskap ni måste haft. Tråkigt att hon dog så pass ung. Stor, varm kram! <3

http://enplatsilivet.blogspot.se

 

Ingrid

19 augusti 2014 16:19

Tänk att kunna hålla kontakten i så många år trots att ni flyttat på båda hållen. Jag har varit väldigt dålig på att vara rädd om mina rätt flyktiga vänkontakter. Av olika anledningar har jag haft svårt att släppa någon i på livet och då får man heller inga nära vänner. Sorgligt, men sant!

Tack söta du för boken som kom idag. Det ska bli så spännande att få läsa om dig och din uppväxt.

Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version.   Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

  Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

  Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.   Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

  Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.   Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

    Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.       ...