Sorgen tittar bakåt,

oron tittar runt,

tron tittar uppåt.

Det här är några ord som jag har tänkt på den senaste tiden. För, visst är det väl så? Mer eller mindre hos oss människor för vi är ju olika. Bohemer och de som tar dagen som den kommer kanske inte känner likadant.

En sån´ som jag. Har lätt att kanske gräva ner mig i det tråkiga och jobbiga som hänt, tänker framåt med lite oro i hjärtat. Hur ska det bli, hur ska det sluta? Men att lämna över allt till en högre makt, det är det bästa. Det bästa för både ande, kropp och själ.

Tack till er alla som under denna tid som jag har varit frånvarande här, ändå har tittat in och skrivit några uppmuntrande ord. Ni är guld värda.

Jag ser ibland fortfarande hjärtan ute i naturen.

Detta hjärta som har bildats av näckrosblad i vattnet kändes speciellt. En morgon fanns det bara där.