En föreläsare skulle undervisa om ämnet stress och inledde sin lektion med att hålla upp ett glas vatten.

"Hur tungt tror ni att det här glaset är"? frågade han.

Många slängde ur sig en gissning och svaren blev allt mellan 100 g och 500 g.

"Det är visserligen sant att glasets exakta vikt är 371 g", sa föreläsaren. "Men det är inte det viktiga i sammanhanget, det viktiga är hur länge jag håller glaset. Om jag håller det i en minut så är det inga problem. Om jag håller det en timme, så kommer min arm att värka. Om jag tvingades hålla i det en hel dag, skulle ni antagligen få tillkalla ambulans. Vikten är densamma, men ju längre jag håller glaset, desto tyngre blir det".

Föreläsaren ställde ner glaset, innan han fortsatte.

"Om vi bär omkring på våra bördor hela tiden, så kommer de förr eller senare att ha blivit så tunga att vi inte klarar av att bära dem längre. Om vi aldrig slutar tänka på jobbet, eller alla måsten, kommer den arbetsbördan bli oss övermäktig. Därför måste vi kunna släppa jobbet, eller det som tynger oss. Och, om vi aldrig tillåter oss att slappna av och njuta en stund, därför att vi oroar oss för en sjuk anhörig eller en som behöver hjälp, då kommer det att bli oss övermäktigt. Vilka bördor du än bär på, sätt ner dem en stund och vila innan du fortsätter. Det märkliga är nämligen att när det är dags att lyfta upp dem igen har de blivit både lättare och färre".

Jag skulle önska att jag mer kunde leva efter dessa kloka råd. Mina bloggvänner, ha en finfin dag.