Min mysing var för några veckor sedan in till stan på logemöte och på vägen dit, vid Kungsträdgården ungefär, snubblade han på stenbeläggningen, som stod upp lite och han föll framstupa. Flera personer kom fram och ville hjälpa honom, de var så snälla och omtänksamma. Som tur var så blev han inte skadad, lite på ena handleden bara och överrocken blev smutsig, men allt gick förvånansvärt bra.

I går då mysingen var på väg ner till kemtvätten med överrocken för att kemtvätta den, ramlade han igen. Han gick över vid Tornparken och där är en backe. På den backen hade det samlats grus och mysingen snubblade på något sätt och ramlade, än en gång framstupa. Han vet inte riktigt hur det gick till.

Det kom en man springande och även en sjuksköterska. De hjälpte honom upp och sköterskan kollade lite närmare där det blödde, ifrån mun. Men, inga tänder utslagna och inga ben brutna. Den här gången kom han undan med några skrapsår på knäna, huvudvärk och fläskläpp. Jag måste ju säga att han hade änglavakt. Sköterskan sa att sådana sår i munnen, syr de inte, det kommer att läkas.

Överrocken som han bar på armen blev ju än smutsigare, men som sagt, han var på väg till kemtvätten med den.

”Ja,” sa mysingen till sjuksköterskan, ”är man 75 år så kanske man får räkna med att man kan ramla”.

"75 år? Jag trodde du var någonstans omkring 50 år".

Ni kanske inte undrar över att han går omkring med ett saligt leende, i alla fall på ena läppen. Den andra är fortfarande inte hans, på något sätt. Svullen och sårig, både utanpå och inuti mun.

En vårbild ifrån vår morgonrunda.  Vi höll varandra i handen, bitvis. Det är nämligen fredagen den 13:e idag och, hur är det dom säger, "tredje gången gillt".

Nu är jag ju inte skrockfull och mysingen har vant sig vid att jag har en massa tricks för mig. Som att hälla vatten i ett glas, måste hällas tre gånger först, inga nycklar på bordet och lite sånt. Men skrockfull, nej nej, inte jag inte.