I morse vid sex-tiden gjorde vi oss beredda på att vandra ut, innan värmen kom.

Vi hann inte så långt, bara till hissen, så hörde vi regnet. Vi hade tagit med oss paraplyerna för åskan mullrade i bakgrunden. Men, det var inte lätt att vandra ut i det störtregn som vräkte ner, vi fick gå in igen.

Här kan ni se lite av regnet. Jag lovar, det forsade ner, har nog aldrig sett något liknande, tror jag. Sedan kom åskan närmare och åska och blixtar avlöste varandra.

Efter ett litet tag såg det ut så här. Nästan inget spår av ovädret.

Detta är vår utsikt ifrån balkongen nu för tiden. Det har hållits på och grävts och jobbats sedan oktober i fjol. Endast på helgerna får vi lugn och ro. Jag är verkligen ingen expert, men nog verkar det som om det slösas enormt på våra skattepengar. Jag menar, varje dag i nio månader och för det mesta har det varit cirka 6 män som "stått" vid maskinerna. Helgdagar har de visserligen inte varit här.

Häromdagen var det plus trettiofem grader hos oss, i skuggan. Idag lite bättre, tjugofyra grader.

En liten barnhistoria kan jag kanske ta. Jag bara älskar roliga saker som de små liven säger. Barn är ofta kloka, och de säger, framför allt, precis som de tycker. Den här är sann dessutom.

"Goddag, min lilla vän, är din pappa hemma? Jag kommer med en räkning till honom, som jag tänkte jag skulle få betalt för idag".

"Pappa kommer inte hem förrän i kväll och han har inga pengar. För han är skyldig mig två veckopengar och jag måste vänta ända till nästa månad, säger han, när jag fyller år. Då kanske farbror kan komma tillbaks, men efter min födelsedag".