I september månad varje år i drygt 10 år, har vi haft vår höstupptakt i SPF:s sånggrupp. Jag saknar det nu då vi är tvungna att ställa in. Alla i vår grupp är över 70 år och det finns till och med en som är över 90 år, dessutom så har en del av oss underliggande sjukdomar som gör att vi är i ”dubbel” riskgrupp.

Jag har läst att sjunga i grupp är bland det sämsta man kan göra i dessa corona tider. Salivdroppar sprids med större kraft då man sjunger, så vi får låta bli. Men, jag vill lova att det känns märkligt.

Nedanstående visa har vi på vår repertoar, bland många andra.

Melodi: Idas sommarvisa.

Du ska inte tro du är gammal, fast silver du fått i ditt hår.

Om blott du kan trivas med livet och glädjas åt dagar som går.

Ibland kan det vara besvärligt, med oro och sorger och ont.

Ibland är det guldkant och härligt, för alla är livet mest sånt.

Om blott du är ung i ditt sinne, betyder ej rynkorna nå´t.

Så gläds åt den dag som är inne och sörj ej de dagar som gått.

Gå inte och tänk på bekymmer, att leva är ändå rätt skönt.

Om hjärtat ditt livsglädje rymmer, att då finnas till känns väl lönt?

Det är inte åren som räknas, fastmer vad du fyller dem med.

Försök dela med dig av glädje och vänlighet ska du få se,

att du får så mycket tillbaka av det du av hjärtat sått ut.

Att ge – det är ej att försaka, nej kärlek från början till slut.

Vi får gå ut och vandra istället, i mån av ork.

Lite småroligt och trevligt kan vi ha i alla fall.

Det gäller att se upp, för oss.

Var rädda om er och varandra

och tänk på att

största glädjen är

att glädja andra.

Det kom