Jaa, det har jag, med råge.

Så jag skäms, ”skämskudde” räcker inte till. Begriper inte hur det kan bli så blockerat i mitt huvud, eller hur det kan låsa sig så enormt i tankehjärnan.  Nära att jag slängde telefonen all världens väg, men jag nöjde mig med att slänga på luren, inte bara en gång, utan fem gånger.

Orkar ni höra historien? Om inte går det bra att sluta läsa här, men jag fortsätter för jag måste få skriva av mig frustrationen. Igår hände följande.

Då jag skulle gå in på min bank på datorn så kom det ett meddelande att jag skulle skriva in koden ifrån SMS:et som skulle komma på min mobil. Förut har jag bara använt engångskoder som jag har fått mig tillskickat via banken, sedan har jag kunnat betala räkningar och så vidare, enkelt och bra.

Detta nya med SMS gillade jag inte. Jag har ju nyligen köpt en ny mobil och har då ett annat nummer som inte var noterat i banken. Gick in med min kod till banken och försökte ändra mobilnumret, men se det gick inte. Det stod att jag måste ringa banken.

Tog telefonen, slog bankens nummer och en automatisk röst bad mig välja olika alternativ. Jag försökte, sedan slängde jag på luren.

Kände att det började ”krulla sig” på hela kroppen. Nog för att jag i flera dagar har dragits med småfeber, men nu blev jag varm, vill jag lova.

Tog ny sats. Välj 1 om du vill… 2 om du vill… 3 om du vill… 4 om du vill. Visst ville jag men jag blev helt konfys. På med luren igen.

Min hjälpare i svåra situationer kom till undsättning. Mysingen tog och ringde upp banken. Fick tala med en person som bad att få tala med mig, eftersom det var jag som skulle ändra telefonnumret. Tjejen frågade om min man hade knappat in min kod då han ringde upp och ja, det hade han. Det gick inte för sig, nu måste jag byta kod. Det ska väl gå bra, tänkte jag, men ack vad jag bedrog mig. Tjejen sa hur det hela skulle gå till och sa att det skulle komma en automatisk frågeställare och jag skulle bara knappa in svaren.

Den automatiska rösten bad mig välja, Tryck 1 om du vill, tryck 2 om du vill och så vidare. Tydligen tryckte jag fel, jag har ju inget mobilt bankid, som jag tryckte på, utan jag har ett vanligt bankid. På med luren och sa till min mysing att jag måste lugna ner mig, tar detta i morgon. Men se det gick inte alls det.

Det ringde på telefonen, tjejen sa att det blev fel och ville att jag skulle börja om med att följa den automatiska rösten. Samma procedur och jag klantade mig tydligen, slängde på luren och hoppades på det bästa. Men, det hjälpte inte att hoppas. Strax ringde tjejen igen. ”Det blev visst något fel”, jodå jag vet.

En gång till. Denna gång kom jag i alla fall till steg 4. Hade knappat in personnr, alla 12 siffrorna, min kod och skulle byta kod. Skrev in en ny kod och skulle upprepa den och i min nervositet skrev jag fel på en siffra, vad jag kan förstå. På med luren och pling så ringde tjejen igen.

”Kan jag inte få göra detta någon annan dag, någon annan gång, inte nu då jag har feber och mår dåligt”? Nej, nu måste detta bli klart och det var jag och ingen annan som skulle fixa det. Vid det här laget så grät jag. Helt slut. Hon hörde det, men var lika omänsklig. Detta skulle ordnas.

Visst, det gjorde ju det, till slut. Efter att allt var klart så frågade tjejen.

”Vad använder du vår bank till”? Ja, det kan man ju fråga sig. Jag får in min pension där, har mitt bankomatkort där, betalar alla räkningar, som hyra, el. bredband och så vidare där, och, har mitt sparande där.

Kanske ska jag byta bank, men det blir väl samma sak. Vill du …tryck 1, vill du…tryck 2, vill du tryck 3… vill du… tryck 4. Vill du byta bank, tryck 10.