Från början av juni fick jag ett brev ifrån Transportstyrelsen som ville tala om att mitt körkort snart går ut.

Det var ju inte den lämpligaste tidpunkten, om jag uttrycker mig milt.

Hur då undrar ni säkert, eller kanske.

Jo, jag har inte varit till en frisörska sedan i november 2019 och jag brukar gå varannan eller var tredje månad. Så jag är så långhårig och det är jag inte i vanliga fall. Mitt hår är så långt att jag måste ha hästsvans och jag brukar, för det mesta ha lugg också.

Då tänkte jag så här. Jag kan inte gå till en fotograf och ta en bild med mig i hästsvans, för det är inte riktigt mig. Utan jag bad mysingen ta en bild, hemma här efter det att jag hade gjort mig så fin i håret som möjligt. Hade lagt upp det, lite självfall och så slapp jag gå ut i blåsten.

Mysingen knäppte, vi sände in ansökan med den nytagna bilden av mig och hoppades på det bästa. Men ack, denna gång räckte det inte att bara hoppas.

Tror ni att jag blev godkänd? Nix. Bilden var för mörk och suddig och bakgrunden var det också fel på.

Nu var goda råd dyra, som ordspråket säger. Visserligen har jag ett europeiskt identitetskort, men det kan jag ju inte "köra" bil på.

Efter mycket dividerande, tänkande och ett antal veckor så försökte jag "ansa till mig" så gott det gick och mysingen tog på sig ett fotografiskt manér och med kameran i högsta hugg så blev det en ny bild på en gammal gumma. Men, jag sände in fotot och kan ni tänka er. Efter ett tag så kom mitt nya körkort. Hurra!

Jaha, vill ni se en bild nu då? Nehej, då slipper ni det, denna gång. En liten barnhistoria istället.

Lärarinnan förhörde klassen på biblisk historia och Olle kunde sin läxa mycket dåligt. Fröken frågade om han inte trots allt kunde återge något bibelcitat.

Olle suckade besvärat och sade till sist:
"Judas gick bort och hängde sig".

"Bra" sa fröken. "Kan du något mer"?

"Gå du och gör sammaledes".

Ja, se barnen, de små liven.

En kopp morgonvarmt hjärtkaffe. Var så god!