Tove Olberg

9 mars 2021 10:41

Jag läser dina rader två gånger och berörs. Lufta tankarna och sätte de på pränt ger tröst i sig. Förr visst ger ålder och tiden vi lever i tankar av detta slaget. Vårt delvis isolerade gör något med oss. Och vi får uppminnen av våra som inte finns och hur deras liv var. Alla känner av det där, men vi har olika sätt att hantera det. Jag gör som du tar in och reflekterar, bearbetar och ur det kommer ett lugn. Till nästa omgång så att säga :-)
Som svar på din kommentar om stavningen Bibelen så är det den på norska.

Allt gott med varm kram och hälsa Mysingen med.

wiolettan

9 mars 2021 16:34

Det är kanske så jag känner det. Får skriva av mig, det kanske ligger lite lindring i detta.
Så är det. Händer mycket omkring oss och inget kan vi påverka, det är bara att fortsätta och försöka göra så gott det går.
Det kanske är så att man tänker mera på hur det var förr då man blir lite deppig, jag vet inte.
"Tills nästa omgång". Där uttryckte du det bra, så är det.
Jaha, då förstår jag. Att jag inte tänkte på det själv. Visste ju om Norge anknytningen, men tänkte aldrig på att det var så Bibeln stavades på norska. Det var så min farmor sa också, Bibelen, om jag inte missminner mig.
Tack och detsamma till dig. Hälsning från Mysingen också. Kram!

tant Hanneles bokparadis på Hisingen

9 mars 2021 12:39

världen förändras, hoppas det blir bättre, jag jobbade på mentalsjukhuset runt 1972 och var med ett par gånger på elchocksbehandling, tydligen används det fortfarande.... avsikten var att minska korttidsminnet... vet inte om det hjälpte. De som avlidit har varit väldigt gamla och svaga, men även yngre drabbas, skönt att vaccinering kommit i gång.

wiolettan

9 mars 2021 16:36

Den gör så, det är en föränderlig värld som vi lever i och det bara fortsätter.
Förstår att det måste ha varit jobbigt att arbeta på ett mentalsjukhus. Jag har varit på besök där flera gånger och det tar starkt.
Hoppas att vaccineringen kommer igång snart i våra trakter också.

Ingrid

9 mars 2021 13:59

Ja du wiolettan, så snurrar nog tankarna hos lite och envar i vår ålder. Vem vet hur länge man får leva och framför allt hur länge man får var frisk och kunna sköta sig själv utan att vara utlämnad till andras godtycke. Jag måste säga att jag inte ser framtiden an med någon större tillförsikt.
Var rädd om dig!
Kram, Ingrid

wiolettan

9 mars 2021 16:41

Det är ju också frågan, hur länge man får vara frisk. I alla fall så pass frisk så man slipper vara på sjukhus eller någon annan inrättning.
Det hjälper inte att fundera och tänka, man blir bara bedrövad, eller frustrerad, för sig själv eller någon man känner mycket för, men inget kan vi göra ändå.
Det blir lätt så Ingrid, men vi får försöka att ta det lugnt och snart är pandemin över, ett steg framåt.
Tack snälla. Detsamma till dig. Kram.

Anna-Lena

9 mars 2021 16:01

Visst funderar man. Orkar inte ta till mig allt som Händer i omvärlden. Och öron inombords, den kommer Och går.
Tänk att man fick elchocker för dåliga nerver förr. Jag har fått "lyckopiller. Serotonin. Vid flera tillfällen. Men det var ganska många år sedan sist. Tror att man -eller iaf jag- blir lite lugnare och tryggare då man blir gammal.
Kram fina tjej!

wiolettan

9 mars 2021 16:46

Det är nog inte meningen heller, ingen orkar att ta till sig allt som händer.
Ja, det var mycket som var annorlunda förr, en hel del till det sämre och det gäller detta i allra högsta grad.
Det känns fint att bli lugnare och tryggare som gammal, det ser jag fram emot. Nja, jag tror att då det gäller mig så är det olika olika dagar och beroende på vad händer och sker runt om i min närhet.
Tack snälla Anna-Lena, detsamma. Kram!

Amisa

9 mars 2021 16:18

Inte konstigt att du känner oro med allt som händer runt omkring oss nu, men fint att du hittat ett sätt att finna lugn och ro inom dig.

Det måste ha varit svårt att behöva uppleva psykisk sjukdom i din omedelbara närhet när du var så ung, men så har det säkert också gett dig mycket klokskap och ödmjukhet senare när du processade det? Jag har själv en del erfarenhet av det då jag ibland jobbat inom omsorg och också haft en del upplevelser av det i min egen familj i form av anorexi och psykos.

Jag tycker att Mysingen är klok och modig som vill prata om att döden ju faktiskt kommer närmare ju äldre vi blir. Att döden kan knacka på dörren då man minst anar det. Den dag det händer är det väl väldigt fint att veta hur ens kära medlevare vill ha sin begravning. Vilka blommor man gillar, musik man tycker om och som säger något om vem man varit, om man vill bli kremerad eller inte, ha en begravningsplats, ligga i en minneslund eller få sin aska spridd på en plats som betytt något speciellt för en.Döden blir inte mindre sannolikt eller verklig för att man undviker att tala om den, eller hur?

Ta hand om dig! Kram!

wiolettan

9 mars 2021 18:44

Det händer mycket men att kunna varva ner och hämta ny kraft och styrka är nödvändigt.

Ja, jag var så ung och fick tid som annan ta ett stort ansvar för matlagning och hushålls göromål, något som jag då som nu inte är så duktig på.
Jag var också för ung för ansvaret, men det var bara att göra så gott det gick.
Du har nog rätt i detta att man kan få en annan syn på saker och ting. Hoppas att jag har blivit mer tolerant till mina medmänniskor och öppen för att alla vi människor är olika.
Så är det säkert. Han vill veta hur det ska vara och vad jag vill, inget fel i det och jag borde kunna svara på det också, men det är inte lika lätt. Men det beror ju på helt andra saker som jag inte rår över.
Tack snälla Amisa. Ta hand om dig också. Kram!

znogge

9 mars 2021 20:34

Världen är ju just nu ganska så upp och ner och det svajar nog för många. Självklart blir det också många frågor och tankar, garanterat en del existentiella sådana. Det måste i alla fall vara skönt att kunna hitta lugnet inom sig för det blir extra viktigt när inget är som det brukar vara.

Att "vara sjuk i nerverna" var garanterat inte så lätt då men det är det garanterat inte nu heller. Fördelen är väl att man kan prata mer öppet om det och att vården gått framåt en hel del.

Kram

wiolettan

10 mars 2021 08:20

Det åker gärna runt en hel del i huvudet och för många är det kanske svårt att stå med "båda fötterna på jorden", så att säga inte tappa fotfästet utan försöka att göra saker och ting så bra som omständigheterna tillåter. Detta att inte ha gemenskap med andra blir mycket påtagligt. Då gäller det att man kan hämta kraften och lugnet inom sig själv.

Så är det. Svårt att sätta sig in i den skräck och fasa som det många gånger innebär. Det var mera skambelagt förr i tiden också. Kram!

Gunnel

9 mars 2021 20:43

Det pratas ju mycket om att man ska prata med sina anhöriga om hur man vill ha det när man går bort så de inte står helt villrådiga. Jag kan förstå att det måste vara besvärligt och ta de besluten och inte veta om den avlidna verkligen ville ha det så. Som det ser ut idag så känns det lite oroligt att bli äldre. Man får vara glad så länge man är frisk och kan klara sig själv. Kram

wiolettan

10 mars 2021 08:24

Det kan nog vara viktigt för många. Det vita arkivet fyller en fin funktion i detta sammanhang.
På många områden har det blivit en märkbar försämring de senaste åren vad jag har sett, en del på nära håll. Vi är alla människor, gamla som unga och det är viktigt att vi alla behandlas med empati och respekt.
Så länge som vi klarar oss själva så känns det bra. Vi får ta en dag i taget och inte oroas i onödan. Eller i förväg, det blir annars dubbel oro. Kram!

Geddfish

9 mars 2021 22:10

Det är klart att vi tänker, när vi når en högre ålder. Jag kan ju inte säga att jag har hela livet framför mig. Och inte heller som pensionär, att jag kan stå i kö och vänta, för jag har all tid i världen. Den tiden har jag inte.
Men det är så viktigt att man pratar om livsfrågor makar/barn emellan, om man vill ha några synpunkter. Min Sigge skrev sitt totala, jag tyckte det kändes sådär i början, men när det var skarpt läge gav det hjälp och stor tröst. Det är ju inte så att ”om jag dör”, för vi dör ju alla så småningom.
Fina goa tankar du har och det är gott att lufta dem ibland. Pandemin är svår för alla, den drabbar alla.
Hjärtans goa varma kramar till er fina!

wiolettan

10 mars 2021 08:33

Pandemin tär mer än man kunde ana och det kunde jag aldrig tro. Försöker att hålla "god min" och humöret uppe men då man ser folk i närheten drabbas och en del drabbas hårt, så blir man påverkad, negativt.
Helt rätt Gerd, vi kan vänta i kö men inte hur länge som helst.
Förstår att du hade god hjälp och tröst av att Sigge var så klok. För allt var ju av omtanke och kärlek till dig, han ville att allt skulle bli så bra som möjligt för dig, efteråt. En god man.
Ja, jag skriver ju mest allmänt, men ibland så svämmar det över lite. Egentligen behöver jag ju inte skriva här på bloggen, men så blev det nu.
Tack snälla Gerd. Kramar till dig från Mysingen och mig.

Ditte

9 mars 2021 22:37

Så fint du sätter ord på din tankar och sorterar dem. Visst är det många tankar som susar runt i huvudet. För egen del har jag många tankar men det kan dröja innan orden på dem kommer. Och vi blir ju inte yngre. Jag har funderat en hel del på hur jag önskar den dag jag "faller ifrån" och skrivit ner det. Men jag ändrar mig ofta. Vill att saker och ting ska vara klara. Å andra sidan är det bra att tänka igenom saker och ting nu när jag kan. För om morgondagen vet jag inget.
Livet pågår här och nu är den tanke jag har.
Stort tack för dina fina tankar.
Varm kram.

wiolettan

10 mars 2021 08:40

Tack Ditte. Det är ju just det som jag tänker, får lite oordning i huvudet och tänker för mycket. Det bästa vore väl, en sådan gång, att inte lufta dom, men det är skönt att "skriva av sig", tror att det blir lättare och bära och handskas med då. Inbillning kanske, vet ej.
Åldern tar ut sin rätt, mer hos somliga med sjukdom och elände, men vi kan inte göra så mycket åt det.
Det är en bra tanke att tänka på de efterkommande medan man, så att säga, är klar i tanken, för vi vet inte hur det blir senare.
"Livet pågår här och nu" det var en fin rad som jag ska ta med mig och tänka på. Tack för dom orden.
Ha det så bra det går och varma kramar till dig.

Anki

10 mars 2021 11:37

ja, du Wiolettan ... vi är nog många som går med olika tankar om hur det ska bli ... ibland ganska oroande, ibland lite mer positiva, men visst finns de där.
Klokt ordspråk!
Önskar dig allt gott!
Kram

wiolettan

10 mars 2021 21:17

Det är sådana tider nu att man nästan obevekligen tänker på hur det är, kan bli och så vidare.
Att sitta i karantän känns väl inte helt enkelt, men det är bäst att följa råden så gott det går, så har vi gjort vad vi kan.
Tack snälla. Önskar dig allt gott också Anki. Kram!

wiper

11 mars 2021 12:00

Det känns verkligen precis som du beskriver det. Nu har det gått så lång tid med detta elände också så man undrar om man skall måsta lev med detta resten av livet.

Förstår att det var jobbigt för din mamma och så tråkigt att hon gick bort när du var så ung. Många tycks tro att man blir annorlunda för att man blir äldre men så är inte fallet. Man får bara mer erfarenhet och insikt men man är ju samma person.

Jag förstår Mysingen för jag känner så själv och man bör skriva ner hur man vill ha det.

Fint och sant skrivet längst ner

Ha nu en fin dag och sköt om dig
kramar från Malin

wiolettan

14 mars 2021 20:34

Vi får verkligen hoppas att vi slipper det, men dessa mutationer som dyker upp titt som tätt får vi se upp för.
Hon hade det ofta mycket jobbigt och jag förstod inte riktigt vidden av det, då jag var barn och tonåring.
Helt rätt, förhoppningsvis blir vi lite klokare med åren och lär av våra misstag, och får kanske bättre förståelse för våra medmänniskor.

Jo, mycket möjligt att det finns mångas om tänker så och det inte inget fel i det. Mysingen och jag är bara lite olika i det fallet.

Tack. Ha det bra själv. Kram.

Lena

11 mars 2021 22:45

Hej finaste *hjärta*

Jag tror det är världen vi lever i som får Mysingen att tänka på döden, den är ju så otroligt närvarande sedan covid-19 kom... min första tanke när läkaren ringde & berättade att jag hade covid-19 var -ska jag dö nu?... jag vet många som redan i unga/& äldre år som redan gjort upp ifall någon avlider ii covid-19... denna *pest* får alla att tänka längre än vad som var före pandemin...
De där med banan före man ska sova visste jag inte! de ska jag faktiskt testa, svårt att somna & ytterst dålig sömn på det :(
Varm kram *hjärta*

wiolettan

14 mars 2021 20:40

Mycket möjligt, du kan ha rätt. Världen har ju på det senaste året blivit mycket annorlunda och det har drabbat oss alla på många olika sätt, mer eller mindre.
Skönt att du har blivit fullt frisk från covid 19, det är en fruktansvärd sjukdom och drabbar tydligen så olika.
Hoppas att detta med banan till kvällen kan vara något som hjälper dig med att somna. Hoppas verkligen det.
Du jobbar natt och det kan vara svårt för många att, så att säga "ställa om", eller svårt för kroppen att anpassa sig.
Känner flera som har jobbat natt, lite speciellt är det med sömnen för flera.
Tack snälla Lena. Kram!

Bosse Lidén

12 mars 2021 09:13

Du är så duktig på att sätta ord på saker och du är en juvel på blogglandia. När jag läser dina fina inlägg blir jag alltid berörd på olika sätt. Den här tuffa tiden börjar bli lång. Vi är många som funderar på hur det ska sluta för oss personligen och de vi håller av.
Kramar till dig

wiolettan

14 mars 2021 20:46

Så snällt sagt Bosse. Jag suger åt mig som en törstig svamp.
Orkar inte skriva så ofta nu men hoppas att det blir bättre och ibland så händer det.
Jag skriver ju precis som jag tänker och planerar inte utan "vad hjärtat är fullt av, det talar munnen".

Tankarna kan lätt gå i den riktningen i dessa pandemitider. Men, vi får se framåt och hoppas att vi får vara friska. Kram!

Lena i Wales och Spanien

12 mars 2021 12:50

Försöker kommentera!

wiolettan

14 mars 2021 20:46

Roligt att se dig här, Lena.

Lena i Wales och Spanien

12 mars 2021 12:55

Wow, nu kan jag helt plötsligt kommentera igen. Har inte glömt bort dig!
Javisst snurrar det hemskt mycket just nu, hänger inte alls med. Ibland blir jag så enormt trött av röran och får inget vettigt gjort, trots att jag gör en del.
Vi hoppas bara att det vänder snart och lugnet kommer.
Sköt om dig!

wiolettan

14 mars 2021 20:50

Det är väl märkligt detta med bloggen och hur den fungerar och inte fungerar. Så skönt att du nu kan kommentera igen.
Precis, man stampar på samma ställe och inget blir uträttat, känns det som. De vanliga sysslorna går på rutin, kanske för en del av oss, men att ta sig för med något är värre. Kanske för att vi inte kan göra så mycket, av en hel del som var naturligt förr.
Ja, vi får leva på hoppet och tron på att det ordnar sig till det bästa.
Tack detsamma Lena. Kram.

Wiolettan

13 mars 2021 10:44

Hej Wiolettan!
Läst alla kommentarer. Tror dom flesta som överlevt pandemin funderar över att tiden är utmätt men ännu mer detta år.
Vi får känna glädje över varje dag fast det är trist att inte våga planera som man gör normalt. Hålla ut är ett mantra som vi hört ofta :)
Kram P ♥♥

wiolettan

14 mars 2021 20:55

Hej Preciosa!
Men visst är det så, det har du rätt i. Vår tid på här på jorden är utmätt och vi får vara tacksamma för den tid vi får.
Pandemin har kanske fått många att tänka på det lite extra, det blir så påtagligt på något sätt.
Planeringen blir inte mycket av. Inga resor som vi gjorde förr eller små utflykter, känns på något sätt märkligt.
Men blir det bara som vanligt och vi orkar så ska du se att det blir bättre och kanske lite som "vanligt". Kram!