Det känns som om världen runt omkring mig snurrar fortare och fortare, tills det ibland känns som ett kaos.

Det finns så många frågor, det finns så mycken längtan och behov, behov av lugn, ro och trygghet. Så kan jag känna det ibland i alla fall. Det är så mycket som händer runt oss och vi kan inte påverka så att det snurrar i den riktning som vi önskar. Bara göra det bästa och det som på oss ankommer, för att denna jord ska blir dräglig att leva på.

Det är det yttre.

Men, inom mig kan jag ibland, trots allt omkring, känna ett lugn. Det är till det lugnet som jag oftare vill komma, för det är därifrån jag kan hämta ny kraft och fyllas av glädje, kärlek och frid. Få ork att gå vidare och inte dras ner i något som är svårt att komma ur.

Jag tänker ibland på min mamma som var ”sjuk i nerverna” som man sa på den tiden, Kanske hon blev lugnare efter elchocksbehandlingen, men hon hade oron inom sig och den var svår att styra. Nu som vuxen kan jag lättare förstå henne och vad hon hade att kämpa med och mot.  Jag var bara 32 år då hon avled och kände mig ännu mindre vuxen då än nu.

Nu ska vi gå vidare i livet och ta vara på de dagar vi får. Hoppas att de dagarna blir till år.

Kan bli lite fundersam för min Mysing börjar nästan dagligen tala om att han är gammal och ”undrar hur länge man får leva”. Det måste ju vara att han ser mig och funderar, för han är ju så frisk och stark för sin ålder. Han har också flera gånger senaste tiden frågat mig ”var ska  du ligga då, vilken kyrkogård, när det blir dags"? Men, han har ju alltid varit bra på att planera.

Det kan också vara så att han hör om alla som blir sjuka och många som han och vi känner, har avlidit

Nej, nu ska jag sluta att prata med er för denna gång.

 Var rädda om er och varandra.

Det finns ett indiskt ordspråk som lyder:

Avundas aldrig någon det sken av lycka han har.

Du känner inte hans hemliga sorger.