Nu var det ett bra tag sedan som jag var inne här på bloggen. Min rygg och nacke är inte riktigt sams med mig, om jag uttrycker det så. Kan sitta här en stund och så är det ju enkelt att ta en paus och fortsätta sedan, men det blir inte så ofta.

Jag har heller inte varit ute på flera dagar och det känns ju lite så där. Vet att det är nyttigt att röra på mig och det ska vara bra för ryggen också. Men, ibland sätter värken och latheten in samtidigt och då stannar jag hemma. Men som min näst yngsta syster sa, då vi talades vid igår:

”Vi måste försöka så länge vi kan, det går att vila mellan varven”.

Tänk att vi har kommit till den åldern då vi tänker helt annorlunda på livet och framtiden.

”Vi måste röra på oss då vi kan”. "Vi måste passa på att fira det vi kan”.  "Vi måste träffa nära och kära då vi kan". I förvissning om att en dag kan vi inte.

Den äldre säger att tiden blir värre.

Tiden är som den alltid har varit,

det är den äldre som blir värre.       Ett tyskt ordspråk.

Jag pratade med en av mina bröder nyligen som sa att han och hans fru skulle i maj fira Krondiamant bröllop. De skulle fira genom att träffa sina barn och barnbarn, de som kunde, på en restaurang, prata och umgås.

”För”, som han sa, ”det gäller att passa på och fira det man kan och att barnen träffas nu, det är ju bättre än att de kanske bara ses allihop vid begravningen”. Min bror fyller 90 år nästa år.

Jag förstod så väl vad han menade. Barnen är spridda från Skåne i söder och uppåt och det är inte alltid lätt att bestämma att de ska samlas. De har sex barn. Alla barn och barnbarn kanske inte är lediga samtidigt.

Krondiamantbröllop. De har varit gifta i 65 år. En lång tid har de tillsammans levt ihop.

Jag kommer ihåg att de sjöng en sådan fin sång på minnesgudstjänsten för min förra man. En fin duo och min bror spelade gitarr. Det uppskattade jag mycket.

Idag har vi regn, kanske bra för blommor och växtlighet så här i vårens tid. Jag tog några vårbilder i förra veckan då vi var ute.

Vackra vårtulpaner.

Är det något japanskt tro?

Det lyste så vackert blått, men på bilden kommer inte den blåa färgen fram så bra.

En vårblommande slänt vid Tulegatan.

Påskliljor som lyser gult och fint kunde vi hitta på flera ställen.

Ett skatbo, rätt så stort. Men det är en duva som flyger därifrån, inte en skata. Märkligt, eller satt den bara och hämtade nya krafter?

Gud är vår tillflykt

och vår styrka,

en hjälp i nöden,

väl beprövad.          Så står det i Bibeln. Psaltaren 46:2.