…och vi har haft en lugn helg.  Det har inte varit som förr om åren, men den tiden är förbi och kommer inte tillbaka.

Påskafton hade vi besök, men annars var vi för oss själva och det kändes rätt bra. Kändes förstås konstigt att inte ha min äldsta bror här som vanligt och även andra gäster vi brukar ha till påsk.  Men livets gång råder vi inte över och vi får minnas dom som har gått före oss och vara tacksamma över den tid vi fick tillsammans. Inget kan vi här på jorden ta för givet. ”Människor spår, men Gud rår”, ett ordspråk vilket menas att det är inte lönt att sia om framtiden, eftersom över den bestämmer högre makter.

Vackra blommor fick vi i helgen.

En påskhare kom också och bjöd på påskgodis.

Några mornar har vi gått runt Lötsjön och det känns ju fortfarande som en fest i sig själv. Men det blir svårare och svårare att gå den sträckan och tar längre och längre tid. Det är annars mycket trevligt att se hur naturen i dessa dagar förändras. Isen har nästan försvunnit.

Svanparet verkar trivas.

Sothöna. En sjöfågel som har blivit utrustad med kombifötter. Kan både paddla och greppa. Den har inte simhud mellan tårna. Vippar också så roligt med huvudet då den kommer simmande.

Vi fick också se flera olika vårväxter som har börjat att komma upp, som till exempel krokus.

Dessa påskliljor lyste så gult och fint.

Snödroppar.

Avslutar med ett hjärta. Ni ser väl det på hunden?

Moln och dimma

är bara luftformer.

Ovanför dem strålar

solen, månen, evigt.