Mina tankar är hos min äldsta syster som fick åka in akut till sjukhuset. Hon har kommit ifrån intensiven och är lite bättre, men sängliggande.

Min yngste bror var och hälsade på henne och hon bad 3-4 ggr om vatten som han då gav henne. Så fick min bror reda på att proverna hade visat på uttorkning, efter det att hon legat inne i över en vecka. Hon låg ju med dropp. Kunde de inte se till så att hon fick vätska i sig, i den mängd hon behövde. Jag önskar att jag inte bodde så långt bort så att jag kunde hälsa på och hålla koll.

Det finns många ord ur Bibeln som hjälper mig. Bland annat dessa. "Jag är med dig".

Dessa fyra ord är som ett skyddsnät som hjälper till så att vi inte faller ner i förtvivlan. Eftersom vi är människor  kommer det alltid att gå upp och ner i livet. Men löftet om Guds närvaro begränsar hur djupt vi kan falla. Ibland känns det som att befinna sig i "ett fritt fall", när människor eller saker som vi litat på gör oss besvikna. Då är det skönt att tänka på att det finns någon som har lovat att vara med oss, vad som än händer. Han är inte bara med oss, utan håller oss i sin högra hand, leder oss med råd.

Som det står i Psaltaren, kapitel 73, vers 23-24.

Dock förbliver jag städse hos dig, du håller mig vid min högra hand. Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Några bilder ifrån vår vandring i morse.

Någon eller några har gjort småbarns snögubbar. Riktigt fina var dom.

Här vid en av broarna vid Råstasjön hade sjöfåglar samlats i den lilla vaken. Vi går runt denna sjö många gånger per vecka men i morse var det första gången som vi i vinter såg dessa tre svanungar på nära håll. De har inte hunnit bli vita ännu, men de är fina i alla fall.

Solen. Har ni sett? Det är många månader sedan jag såg solen vid vår morgontur.