Otroligt, egentligen, hur vi människor är. Om det i vanliga fall är alldeles tyst och ingen säger något på en buss eller tunnelbana så börjar var och varannan prata med den som finns i närheten om det händer något oväntat eller märkligt. Jag har varit med om det flera gånger.
I morse åkte jag och mysingen till Karolinska sjukhuset, de skulle kolla min pacemaker. Vi står där vid busshållplatsen och väntar då det kommer upp en skylt om "försening på grund av vagnfel", men ingen ny tid stod angiven. Eftersom jag hade en tid att passa så frågade jag damen bredvid hur länge hon hade väntat för att få en aning om hur länge jag skulle få stå där. Bara den lilla frågan gjorde att vi alla vid busshållplatsen började prata med varandra, om busstider, förseningar och om hur det brukar vara, om hur det skulle vara och om hur det är.
På bussen satt det en dam som betedde sig mycket märkligt. Hon slog omkring sig och pratade hela tiden och var arg som ett bi. Så frustrerad var det länge sedan jag såg någon vara, ibland folk så där. Men, som jag sa till mysingen, hon är ju rödhårig som jag, hett temprament, inte så lätt att behärska sig, tänder direkt, det händer mig ofta, fast kanske inte ute bland folk.
I morgon åker jag och mysingen iväg på en liten biltripp norröver några dagar. Tar ingen dator med mig. Sköt om er och hoppas att ni får ett bra sensommarväder.
Ett hjärta, ser det ut som, nästan, eller hur? Såg det på vår morgonrunda. Låg bara där bredvid gångvägen.
Ingrid
26 augusti 2014 15:14
Vi svenskar är ju lite stela av oss, men precis som du säger, börjar bara någon bryta isen så vågar vi också prata med okända människor.
Nu har jag läst färdigt din bok och jag tyckte mycket om den. Det är så mycket jag känner igen, för vi är ju ungefär lika gamla och även om vår uppväxt kanske skiljer sig en hel del så var ju tidsandan densamma.
Jag önskar er en riktigt härlig resa!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
GeddFish
26 augusti 2014 15:28
Jag önskar er en jättehärlig resa! ♥
Det är så sant det där, om någon säger något, så bryter det isen.
Mina barnbarn är rödhåriga till 75 procent, 25 är blond. Och jag kan inte säga att de är ilskna, haha, de är så lugna, så! Men, jo jag vet talesättet...
Det är vackert med rött hår, när det är så där skimrande i koppar.
Kram ♥
http://gerd-geddfish.blogspot.com
znogge
26 augusti 2014 15:29
Ja, vi är nog lite stela av oss men när någon väl bryter isen kan det bli rena ketchupeffekten. Jag noterade samma sak när vår buss i Berlin var försenad. Plötsligt pratade alla med alla!
Hopps ni får en trevlig tur!
kram
http://znogge.wordpress.com
Marit
27 augusti 2014 00:57
Hej!
Ja.. de behövs så lite för att bryta isen... (tystnaden)
Hoppas ni får en riktigt trevlig resa!
Kram ♥♥♥
Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ
27 augusti 2014 13:05
Nu när jag är hemma så åker du iväg på en liten tripp och jag hoppas att du får några fina dagar:)
Stor kram
http://sessie.se
Piedra
27 augusti 2014 20:11
Jag tror nog att det var en annan orsak till kvinnans beteende. Har aldrig sett att rödhåriga skulle ha värre humör än andra. Snarare tvärtom faktiskt.
Ha det så trevligt på er lilla resa!
Varm kram! <3
http://enplatsilivet.blogspot.se
Bling
28 augusti 2014 09:31
Ja, det finns ett behov av att prata, hjälpa varandra. Tänker på hur många bra egenskaper hos människor som kommit fram under tiden den stora branden härjade. Människor ställer upp för varandra, samarbetar, organiserar, skänker pengar, mat, saker, pratar och stöttar. Frågan är ju var vi gör av dessa behov annars.
Ha en riktigt fin tur ♥
Kram
http://ting-bling.blogspot.se
Annika
28 augusti 2014 17:59
Visst är det så att då något oväntat händer så får vi liksom nåt gemensamt att prata om. Ha nu en kanon fin helg du och mysingen.
Kramen.
http://www.badtant.bloggo.
Anita
28 augusti 2014 18:00
Ibland ska det inte mycket till för att folk börjar att prata med varandra. Ibland när jag sitter i ett väntrum så frågar jag den som sitter närmast om hon/han vet vad klockan är. Det behövs inte mer så är det igång och väntetiden känns inte så lång längre.Jag hoppas ni får en trevlig biltur norröver. Ha det bra. kram/Anita
http://www.123minsida.se/AnitaPaxi
Anne-christine
28 augusti 2014 19:03
Haha ..sitter och skrattar när du beskriver oss människor och hur vi är. Visst är det så. Jag tror vi människor inte vet vad vi ska säga till en främmande människa. Hur ska vi vara inför varandra. Är man knäpp om man plötsligt börjar att prata med en främling.
Men visst vore det trevligare om alla kunde bjuda lite på sig.
Du....Ha det jättemysigt med mysingen din nu.
Jättestor TantGlad kram kommer här till dig.
http://tantglad.bloggo.nu
gun
31 augusti 2014 21:56
Visst är det så att när något oväntat händer så
börjar man prata med varandra.
Hoppas du fick en härlig resa med din mysing.
Kram gun
http://anthilias.bloggplatsen.se