Minus elva grader i morse, det kändes lite ovanligt svalt. Men ändå var det friskt och skönt att gå ut på en promenad, nästan ensamna.

För någon dag sedan då vi kom och vandrade såg vi framför oss, en cyklist som stannar, ställer ifrån sig cykeln tar fram kameran och ställer sig i position mot oss för att ta en bild.

"Oj" tänker jag, "är vi lite unika, något att ta med som minne, ett foto, två gamlingar som kommer stapplande hand i hand för att hjälpa varandra i fall att någon skulle till att halka eller ramla i det vita som har kommit ovanifrån".

Men, fotografen väntade bara tills vi hade gått förbi och tog sedan en bild av det vackra landskapet.

Måne och sol vatten och vind

och blommor och barn, skapade Gud.

Himmel och jord, allting är Hans,

Herren vår Gud vill vi tacka.

Herre vi tackar dig, Herre vi prisar dig,

Herre, vi sjunger Ditt heliga namn.