Redan torsdag. Förstår inte hur dagarna kan gå så fort. Jag hinner ju ingenting. Kanske jag inte ska tänka så, det blir bara stressigt då. Nej, vi tar en dag i taget, eller

"Blott en dag ett ögonblick i sänder

vilken tröst vad än som kommer på.

Allt ju vilar i min Faders händer

skulle jag som barn väl ängslas då?

Han som bär för mig en Faders hjärta,

giver ju åt varje nyfödd dag,

dess beskärda del av fröjd och smärta,

möda, vila och behag.

 En psalm skriven av Lina Sandell som levde på 1800-talet och dog samma år som min mamma föddes, 1903.

Kommer ni ihåg hur ledsen och besviken jag var då jag hade varit och klippt mig i mitten av april, tror jag att det var? Ville ha lite längre hår, inte att det skulle klippas upp, om ni förstår hur jag menar, men det blev inte så då det var klart. Denna gång tjatade min mysing på mig nästan hela förmiddagen. "Kom nu ihåg, att tala om hur du vill ha håret, låt henne inte klippa bort för mycket av ditt  hår, du vill ju att det ska växa och bli lite långt", o.s.v

Och, det lyckades. Detta är början till en page, tror jag hon sa. Suddig bild, men ni kan få en liten hum, eller aning.

Suddig bild igen. Jag får skylla på en gammal kamera. Eller gammal bakom kameran.

Vi var också till Folkets hus på ett SPF månadsmöte. Det var småtrivsamt, som vanligt. Det ovanliga var att vi hade besök av ett par unga tjejer som sjöng, och, så vackert de sjöng. Spelade gitarr och- eller piano, sjöng solo eller duett. Mycket duktiga var dom, ljuv musik för våra öron.

Igår började också vår sångkör sina övningar inför höstens uppträdande. Vi är en liten grupp som tycker om att sjunga tillsammans och vi har mest roligt. Vi är inte unga längre. Den äldsta är 86, sedan en som är 85 och vidare neråt i åldrarna, men alla är vi över 70.

Nu strax ska vi ut för den vanliga "fredagshandlingen", för vi har inte tid med det i morgon på fredag.

Hoppas att ni alla får en finfin dag.