Ingrid

3 februari 2016 14:28

Jag spelar inget instrument, men tycker om att sjunga. När jag var barn och ungdom var jag med i lite olika körer, men sen blev det inte av och nu är rösten för gammal och trött och någon sopran är jag absolut inte längre.
Visst är det en tråkig utveckling, att man som äldre inte ska kunna känna sig säker ute mitt på dagen. Och det är absolut inte bättre här på vischan än i storstäderna. Det händer otäcka saker här också.
Var glad för att du har din Mysing!
Kram, Ingrid

Comsi Comsa

3 februari 2016 16:29

Rösten förändras ju lite med åren, som ung hade jag en bra sångröst men idag är den helt ur funktion.

Jag undviker också handväska så mycket som möjligt. Det gäller att ha ögon i nacken när man är ute på stan. Så hemskt att de ger sig på pensionärer, en riktigt skrämmande utveckling. ..

Stor kram till dig sångfågeln ❤

znogge

3 februari 2016 17:06

Med tanke på att dina föräldrar inte hade det så fett så var det imponerande att ni hade så många instrument. Sång och musik är till stor glädje även om jag själv är gräsligt omusikalisk och helt saknar självförtroende på den punkten tyvärr. Det kan jag tacka min gamla musiklärarinna för.

Visst är det en tråkig utveckling som sker i vårt samhälle i dag. Nog borde man väl kunna gå säker till och från sitt hem en eftermiddag. Ja även en kväll kan jag tycka.

Kram

Geddfish

3 februari 2016 18:08

Tror det var mer vanligt förr att ha instrument i familjen. Jag är då uppväxt med det, och det fanns musikaliskt på båda mina föräldrars sidor. Mamma sjöng och spelade med gitarrsystrarna i Filadelfia, som exempel, där var jag också med. Rösten förändras med åren, det märker jag också, därför passar Gospel väldigt bra i mitt fall, körsång ger sådan glädje! ♥

Trist, det där med att inte våga sig ut hur som helst. Och jag bär aldrig handväska. Brukar stoppa pengar och mobil i fickorna och sen ev en ryggsäck för resterande.

Varm kram ♥

gun

3 februari 2016 20:26

Är så avundsjuk på er alla som kan sjunga.... för ingen kan sjunga så falskt som mig:):)... Många ggr har barnen har tittat undrande på mig när vi sjunger kända visor för dom med ny tonart!
Tråkig utveckling vårt samhälle går mot. De senaste två gångerna som jag besökte Visby har ungdomar följt efter och kollat in handväskan.
Man är inte så tuff då.
Kram gun

Anneli

3 februari 2016 21:11

Musik o dans är bra för själen.. Jag har alltid älskat att sjunga men jag gör det bara med barnbarnen eller när jag är själv.. Jag har alltid velat lära mig spela piano, men det blev inte så när jag växte upp. Sen för några år sen fick jag ett piano av en vän, som tyvärr inte längre lever. Jag försökte lära mig spela men högern o vänster handen ville inte samarbeta så det får bli Kalle Johansson =)
Var rädd om dig, dröm vackra drömmar. Kramar ♥

Gunnel

4 februari 2016 08:35

Jag kan definitivt inte sjunga, men däremot är man min bra på det. Tack och lov har alla barnen fått den förmågan i arv. Vi läser mycket om väskryckningar här runt ikring också, och ofta mitt på ljusa dagen. Man kan tydligen inte gå säkert någonstans någon tid på dagen. Kram

Anna

4 februari 2016 10:33

Jag sjunger gärna och ofta, men inte bra ;-)

Trist med den här utvecklingen som sker i samhället :-(

Kram ❤️

Ditte

4 februari 2016 11:42

Vad fint att dina föräldrar trots visst brist på pengar ändå köpte instrument och uppmuntrade er till att mucisera. Och säkert fick de avstå annat.
Jag tycker mycket om musik och sjunger gärna tillsammans med andra, men jag kan inte dirkt hålla ton på egen hand.
Mamma kom från en musikalisk familj och var duktig både på att spela piano och att sjunga, men jag lyckades inte .
Fick nog andra talanger av min pappa.
Trist med oro och bråk i tunnelbanan och där är man ganska utsatt. Jag åker oftare pendeltåg till Sundbyberg, dels för att dte går snabbare och dels knns det tryggare.
Men rädd är jag inte när jag går på stan eller rör mig i tunnelbanan. Men det borde vara säkert överallt så att inga ska känna sig otrygga.
Låter som om det blev en trevlig konsert och roligt att publiken också fick vara med och sjunga.
Stor kram!

Leva-Kerstin

4 februari 2016 15:32

Oooo, så roligt att ha musiken tillsammans. Jag klinkade lite gitarr en gång i tiden men mest tillsammans med barngruppen jag hade. Min döde man var musiker men tyvärr tillhörde han den skaran musiker som inte spelade och sjöng hemma. Det är inte så heller att barnen ärvt hans musikalitet, tyvärr.
Ungdomarna, det är egentligen synd om dom. Jag tror att orsaken ofta är tristess, känsla av onyttighet. Kan man inte få positiv uppmärksamhet så är negativ det dom tar till.
Så tror jag.

Anneli

4 februari 2016 17:18

Idag har vi haft härligt väder, det har inte blåst alls lika mycket som dom sista dagarna.
Har varit hos veterinären med Teddy idag men måste tillbaka i morgon då han ska sövas ordentligt. Dom ville inte bara ge honom lugnande utan ha honom på operation så dom kan övervaka honom ordentligt.
Håll tummarna att det kommer att gå bra..
Ha en fin kväll kramar ♥

Anneli

4 februari 2016 22:08

Jag röker inte o har aldrig använt e-cigg. Jag slutade tvärt 2003 o har inte tagit ett endaste bloss... Dröm sött kramar ♥