Många mornar, så ofta vi kan, vandrar vi ut före frukost, för att jag ska få lite aptit och mysingen  lite motion i benen. Jo visst, jag behöver också röra på mig, verkligen.

Ofta går vi  till Råstasjön och får då, i vanlig ordning, vintertid,  se alla dessa hägrar som finns där. Kommunen håller en liten vak öppen för sjöfåglarnas skull.

Hägrarna vid Råstasjön tros vara ättlingar till de hägrar som bodde i bur på Skansen fram till 70-talet, då de släpptes fria, enligt vad det har stått i närtidningen. Mysingen kommer ihåg dessa fåglar då, men det han hörde var att de rymde från Skansen.

De var dock så präglade av platsen på Skansen att de först slog läger på  burtaket. Så småningom kom de på att Råstasjön var ett vinterparadis.  På denna bild syns det att vaken nästan har frusit igen.

Här har sjön helt frusit och man ser en del döda hägrar som inte har lyckats klara sig.

Tack vare att en privatperson började mata dem med fisk varje vinter, övervintrade de.

I dag bor 60-70 hägrar vid Råstasjön vintertid. Utan stadens matning skulle alla hägrar med största sannolikhet dö.

Vi har flera gånger vid våra promenader sett en man ifrån kommunen komma med bil och slänga ut strömming till dessa fåglar. Nu på senare år har de små lådor som står vid sjökanten som de, troligtvis, fyller med fisk.

Uppe i träden har hägrarna sina bon, vissa av dom och andra häckar på marken, bland säv och vass. I Sverige finns det två hägerarter, gråhäger och rördrom. De äter mest fisk, men även insekter, grodor och maskar, småkryp helt enkelt. Den är vanligast i södra Sverige. I Norrland är gråhägern sällsynt. För det mesta så flyttar de, men i södra Sverige är det mest en stannfågel, stannar alltså kvar.

Här en höstbild som jag tog av en häger vid Lötsjön. Rätt så nära, jag försöker att hålla avstånd till dessa stora fåglar, har för mig att de inte är snälla precis. Men å andra sidan är de skygga, så de är kanske mer skrajsen för mig, än jag för dom.