Måndag och en ny vecka påbörjad.

Den här veckan har vi fullt upp, i alla fall mysingen och delvis jag också. Varje dag är det åtagande och ibland flera samma dag. Utom på lördag, då är det inget inplanerat.

Det känns si så där. Jo, visst det är roligt att "hålla igång", och, även behövligt, men kanske inte varenda dag. Som pensionärer kan vi ju mer eller mindre välja, i alla fall en del av det vi måste göra denna vecka.

Skottdag, vilket roligt uttryck egentligen, men så heter denna dag vart fjärde år. Egentligen är det den 24/2 som är den "riktiga" skottdagen, men det har ändrats, så från och med år 2000 är det den 29/2.

Idag får vi kvinnor, eller tjejer, fria, med hedern i behåll, som det hette på den gamla goda tiden. Den seden kommer ifrån England på 1800-talet. Jag tycker egentligen att det kan både mannen och kvinnan göra, fria, om de nu känner för det. Jag skulle inte känna för det, är nog lite gammalmodig i det sammanhanget. Jag behövde ju inte det heller. Min första man hade det lite besvärligt innan han fick sitt ja och mysingen han påminner mig ofta om att han fick fria 4 gånger. Jo, jag vet det, jag var nödbedd, men jag tror att det bottnar i min osäkerhet beträffande förändringar.

En liten rolig, passande historia som mysingen nämde igår beträffande skottdagen.

En man ertappades med något olagligt görande och en polisman ingrep och sa:

"Det blir rapport på det här. När är ni född"?

"Den sista februari", svarade mannen.

"Nej, försök inte", sa polismannen, "sista dagarna i februari finns inte".

Detta låg på marken. Är det ett tappat hjärta? Eller, är det någon som har slängt bort ett hjärta?