På frågan: "Hur står det till"? kan man få det intelligenta svaret "jo tack, det knallar och går".
I så fall är det viktigt att det knallar och går åt rätt håll.
En del kan vi själva påverka, men inte allt. Jag är tacksam att "det är så bra som det är", så länge jag kan "knalla" och gå ut, är jag nöjd och glader. Samt att jag har en man som hjälper mig så mycket. Lagar mat också, ofta. I går fick vi en fläskgryta med en mängd grönsaker. Det var vansinnigt gott. Varför säger vi så förresten? "Vansinnigt gott". Det borde ju heta: "Det är snillrikt gott".
I går kunde jag följa med mysingen och dela ut SPF tidningen hos en del av våra medlemmar. Vi har ju gått den där rundan i flera år nu, många gånger om året, så jag borde ju hitta, men nej, det är hopplöst för mig att hitta rätt. "Åt det där hållet ska vi gå nu, inte däråt". "Jaja, jag försöker". Lokalsinnet, ni vet.
Jag skämde ut mig enormt nu i fredags då jag besökte min doktor. Då jag var färdigundersökt så skulle jag gå till laboratoriet för att ta fyra rör blod. Vandrade ut genom dörren och iväg och hörde doktorn ropa efter mig: "Nej du ska gå åt andra hållet".
Vände och gick och gick. Virrade runt en stund och till slut så hörde jag en som ropade mitt namn, "Du går fel". Det var min läkare som helt resolut gick före mig till laboratoriet, tog en lapp till mig och gick sin väg.
Usch, så jag skämdes. Jag skäms till och med nu då jag skriver detta, men kanske det kan lätta lite. Vågar nästan inte tala om att jag har besökt den vårdcentralen och det labbet sedan början av 2000-talet. Nu de fem senaste åren minst en eller två gånger i månaden, på grund av att mitt PK-värde måste kollas.
Nej, detta var ett tråkigt inlägg. Ska pigga upp mig med några bilder.
En uppmaning. Fanns i ett skyltfönster, som vi gick förbi häromdagen.
Detta konstverk hade någon ritat på trottoaren.
Förra veckan, efter en regnig natt såg jag detta hjärta framför mina fötter.
Läste ett sanningens ord en gång.
Ägde både papper och penna.
Dessutom en nyinköpt skrivmaskin.
Nu var det bara inspirationen som fattades.
Som ni förstår, före dataåldern.
Trevlig dag önskar jag er som läser min blogg.
znogge
29 augusti 2017 10:51
Inte behöver du skämmas för det. Vårt lokalsinne är mer eller mindre bra och väldigt olika. I dag hittade jag inte vår musiksal utan jag fick fråga en kollega. Så ta det med ro. Oftast är man också lite stressad när man är på läkarbesök vilket kan påverka.
Kram och ha en härlig tisdag!
http://znogge.wordpress.com
Ingrid
29 augusti 2017 11:20
Jag har faktiskt ägt en skrivmaskin, men till slut var det bara deklarationsblanketterna jag använde den till. När jag fick en dator och skrivare till den pensionerade jag skrivmaskinen.
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Piedra
29 augusti 2017 15:39
Det är inget att skämmas för. Jag tycker läkaren var omtänksam som visade dig rätt väg. Det är så snurrigt ibland inomhus på sjukhus och vårdcentraler så jag går ofta iväg åt fel håll. Och jag skäms inte för det.
Varm kram!
http://verklighetsflyktblog.wordpress.com
gun
29 augusti 2017 22:14
Inte behöver du skämmas över dåligt lokalsinne. Känner igen det genom min kompis:)... hon har noll lokalsinne. Men vilken trevlig doktor du hade som följde dig dit du skulle.
Oj, vad hjärtan du hittar.
Kram gun
http://anthilias.bloggplatsen.se
Preciosa
30 augusti 2017 09:56
Hej!
Jag har gravt lite lokalsinne, går för det mesta åt fel håll. När jag började jobba i Sumpan på 80-talet och körde bil så måste jag åka mycket tidigt. Varje morgon frågade dom på jobbet "vilken sightseeing har du varit på i dag då" :-)Tog nog 2 mån att åka direkt till Stureg 3 :-)
Kram P ♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
Bosse Lidén
30 augusti 2017 10:54
Snillrikt gott lät häftigt.
Vilken hjälpsam doktor. Jag älskar att du bjuder på dig själv. Där är vi lika, du och jag.
Inspiration är viktigt till mycket.
Bossekram
Primrose
30 augusti 2017 11:15
Jag tyckte verkligen inte att det var ett tråkigt inlägg jag skrattade visst inte är det kul att gå fel..........men du var väl ovanligt trött eller varit orolig, på sjukhus och vårdcentraler blir jag alltid orolig.
Skriva av sig är bra ,-)
Hjärtan blir jag lika lycklig över som du ,-)
Håll hårt i kärleken var ju bra ,-)
Snillrikt ja varför inte ,-))
Du är underfundig och kul,
Bra att ha en "mysing" som ställer upp och hjälper nu när du behöver.
Njut på nu!
KRAM Primrose ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
Susie på Stjärnarve...
30 augusti 2017 13:12
Jag känner igen det där med dåligt lokalsinne, min svärmor hade inget alls - och det kan man ju inte rå för! Rolle har ärvt en del, men det gör inget för jag har desto bättre. Han brukar skoja och säga att vi inte behöver någon GPS i bilen för att han har en som sitter bredvid. Och det är faktiskt sant, jag hittar till ställen som jag varit på för 50 år sen en enda gång - även om vi kommer från fel håll! Varför jag har så bra vet jag inte, men min pappa var likadan och jobbade som privatchaufför åt ASEA´s högste chef - mycket passande!
Däremot kommer jag ALDRIG ihåg några namn. Kan träffa en person 20-30 gånger men har inte en aaaning om namnet fast jag hört det varje gång!! Blev lite pinsamt ibland när jag var redaktör för Bonsaibladet. Fick t.o.m tala om mitt problem och be om ursäkt för det i klubbtidningen. Så alla har vi våra plus ovh minus..... *fniss*
KRAM
Susie
http://stjarnarve.blogspot.se
Ditte
30 augusti 2017 17:33
Men hjärtan är du bra på att hitta och det känns viktigare än att hitta vägen i de labyrinter som ofta finns på Vårdcentraler.
Jag måste tillstå att jag log åt din beskrivning och inte ska du skämmas över detta. Doktorn fick dessutom lite extra gratismotion.
Än så länge har jag ett bra lokalsinne men det är idag det...
Hoppas att dina värden håller sig hyfsade så att du få orken tillbaka. Och den verkar vara på gång...
Kram och tankar
http://dittemitti.se
kicki
31 augusti 2017 10:07
Så gör jag då och då, tror det beror på att man bara går för man har så många tankar i huvudet. Så kul att du bjöd på drt, i min värld är det inget konstigt, jag gör ofta snurriga saker.
Stor kram och så fina hjärtan
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu
Tezz på S/Y Andromeda
31 augusti 2017 10:22
Inget att skämmas över kära du! Här har du en till. I skolan var en plågsam tid, när klasskamrater obehindrat gick mellan lektionssalar och olika byggnader, gick jag fel hela tiden och fick aldrig ihop logiken, ja lagom till terminen var slut. Sen fick vi helt nya rum igen, och jag började på ruta ett. Fick ofta höra att jag kunde gå vilse i en telefonkiosk. Räddningen för mig blev när alla gpser kom. Sen dess har jag kunnat jobba med hemtjänst på helt nya ställen varje vecka, och ta mig fram utan problem. Nu hade jag efter två år lärt mig hitta på Gotland, då flyttade vi till Öland, och jag är på ruta ett igen. he he
Stor Kram
http://www.sailaway.bloggplatsen.se