Snart mitten av februari och det är Alla Hjärtans Dag.
Min mamma skulle ha blivit 115 år i går. Hon hade verkligen ett gott hjärta, men det gick inte så bra och hon dog i hjärnblödning då jag var endast 34 år.
Jag tänker ofta på henne, hon hade ett tufft liv många gånger. Fattigt och strävsamt. Födde 10 barn och fick för det mesta uppfostra dom själv, utom på somrar och helger, då var vår pappa hemma. Eftersom vi hade ett relativt litet lantbruk så var han tvungen att ta jobb lite här och där och var ofta ute i skogarna på vintrarna, bodde i kojor och högg timmer.
Mamma var en hängiven kristen, engagerad i vår församling där hemma men hon var också mycket orolig och skör. Under min barndom var hon ofta sjuk, sjuk i nerverna som man sa på den tiden. I många omgånger låg hon inne på, "sinnessjukhus", som vi barn fick höra att det hette. Fick elchocker emot hjärnan som hon kommer ihåg som något fruktansvärt, hon kände allt. Sjukvården var helt annorlunda på 30 och 40-talet.
Senare, på 50-talet då jag nästan var i tonåren bestämde sig pappa för att mamma skulle få vara hemma och vi skulle sköta om och passa henne då hon fick sina "perioder".
Då mamma var frisk, det var det bästa jag visste, för då kunde jag också mera få vara barn. Jag tror att min uppväxt och det jag har varit med om har format mig till den jag är idag. Nämligen, skör, rädd, orolig men samtidigt mycket bestämd hur jag vill ha det. Kanske lite för hård och fodrande emot min omgivning och hur saker och ting ska skötas. Men eftersom jag nu inte kan göra så mycket så är det ingen som behöver bry sig. Men jag kan komma med mina åsikter i alla fall.
Var så god, på Alla Hjärtans Dag.
Vill också visa, igen, ett fåtal av alla hjärtan som har mött mig ute på mina promenader med min mysing. Min egen mysing som har ett stort hjärta för mig. Tack, att du har stått ut med mig i snart 12 år. I slutet på nästa månad firar vi vår 8-åriga bröllopsdag.
Detta trafikljus, på Tulegatan, fick formen av ett hjärta. Men, det fick inte vara kvar så många dagar, vet inte varför. Jag hann i alla fall ta en bild.
Nu strax ska vi iväg och öva lite i vår sånggrupp.
Ha en finfin dag och var rädda om varandra.
Bosse Lidén
14 februari 2018 09:30
Tack för alla fina hjärtan och för att du berättar om din barndom. Extra sorgligt med din mamma som dog alldeles för ung. Trafikljushjärtat borde fått vara kvar. De kunde haft det så överallt tycker jag.
Lycka till med sjungandet.
Kram Bosse
znogge
14 februari 2018 10:12
Det var verkligen en tuff tillvaro för din mamma. Dels att föda så många barn, dels att inte alltid må psykiskt bra. Förstår att det påverkade er syskon på många olika vis för det gör verkligen vår uppväxt. När man blivit lite äldre så står det väldig klart för en.
Så borde trafikljusen alltid se ut tycker jag för hjärtan kan vi inte få för många av.
Kram och glad alla hjärtans dag <3
http://znogge.wordpress.com
Biggeros
14 februari 2018 18:03
Vilka underbara former av hjärtan. Tänk vad naturen kan åstadkomma 🤗
Härligt att du är omgiven av ett hjärta av guld. Det betyder så mycket. Ha en riktigt mysig dag på kören och med Mysingen❤❤❤
http://Biggeros.blogg.se
Ingrid
14 februari 2018 19:08
Vi präglas alla av vår barndom och precis som du så har jag sådant som påverkat mig negativt.
Hoppas att du har en fin Alla Hjärtans Dag!
Du har din Mysing - var rädd om honom!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Ditte
15 februari 2018 00:12
Vilka fina hjärtan du sett. Och du har en fantastisk förmåga att se dem.
Visst präglas vi av vår barndom och av vår uppväxt. Väldigt mycket. Och jag kan förstå att din barndom med en sjuk mamma har satt sina tydliga spår. Och visst dog hon alltför ung.
Jag hade det nog väl förspänt och som maken ibland säger "född med silversked i munnen". Men så var det inte riktigt. I varje fall inte ekonomiskt.Och inte från början. Pappa kom från en familj med tio barn där han var näst äldst och reste til Finland och Vinterkriget där när han var 18 år. Han var en kämpe och kämpade hela sitt liv för frihet och var beredd många gånger uder andra världskriget att ge sitt liv för den. Detta har nog präglat mig. Att inte ge upp och att kämpa. Mamma var norska och kämpade också med sitt genom kriget där. (Mina föräldrar träffades dock i Sverige efter kriget.)
Många tankar till dig i denna sena Alla Hjärtans kväll och en varm kram och många hjärtliga tankar skickar jag till dig.
http://dittemitti.se
Lena
15 februari 2018 13:14
Jag tycker verkligen om när du berättar och reflekterar över din barndom, det är fint att du gör det. Jag tycker tiden stannar lite när man läser sådant, ett fönster öppnas till det vi alla bär med oss vid sidan av dagarna som går, om du förstår vad jag menar. Tänk jag är nu mitt i att påverka mina barn och deras barndom, undrar hur jag sköter mig egentligen, är nog lite nervklen själv ibland. Kram till dig och tack för alla hjärtan du visar att dina ögon sett <3
http://Degislivet.bloggplatsen.se
Augusta
15 februari 2018 14:59
Förstår att det var svårt att så ung ha en mamma som var så sjuk. Men ni gjorde ert bästa för henne genom er kärlek.
Du hittade många hjärtan på Hjärtats dag :D
Kram
http://nouw.com/gulahuset
Lena i Wales
16 februari 2018 09:41
Så fint du skriver om din mor och hennes liv, kunde inte varit lätt för varken henne eller er. Tur att vissa saker ändrats.
Tror inte din man "stått ut med dej", utan har njutit av livet tillsammans med dej under dessa år.
Fina hjärtebilder!
http://lenaiwales.wordpress.com: