Snart mitten av februari och det är Alla Hjärtans Dag.

Min mamma skulle ha blivit 115 år i går.  Hon hade verkligen ett gott hjärta, men det gick inte så bra och hon dog i hjärnblödning då jag var endast 34 år.

Jag tänker ofta på henne, hon hade ett tufft liv många gånger. Fattigt och strävsamt. Födde 10 barn och fick för det mesta uppfostra dom själv, utom på somrar och helger, då var vår pappa hemma. Eftersom vi hade ett relativt litet lantbruk så var han tvungen att ta jobb lite här och där och var ofta ute i skogarna på vintrarna, bodde i kojor och högg timmer.

Mamma var en hängiven kristen, engagerad i vår församling där hemma men hon var också mycket orolig och skör. Under min barndom var hon ofta sjuk, sjuk i nerverna som man sa på den tiden. I många omgånger låg hon inne på, "sinnessjukhus", som vi barn fick höra att det hette. Fick elchocker emot hjärnan som hon kommer ihåg som något fruktansvärt, hon kände allt. Sjukvården var helt annorlunda på 30 och 40-talet.

Senare, på 50-talet då jag nästan var i tonåren bestämde sig pappa för att mamma skulle få vara hemma och vi skulle sköta om och passa henne då hon fick sina "perioder".

Då mamma var frisk, det var det bästa jag visste, för då kunde jag också mera få vara barn. Jag tror att min uppväxt och det jag har varit med om har format mig till den jag är idag. Nämligen, skör, rädd, orolig men samtidigt mycket bestämd hur jag vill ha det. Kanske lite för hård och fodrande emot min omgivning och hur saker och ting ska skötas. Men eftersom jag nu inte kan göra så mycket så är det ingen som behöver bry sig. Men jag kan komma med mina åsikter i alla fall.

Var så god, på Alla Hjärtans Dag.

Vill också visa, igen, ett fåtal av alla hjärtan som har mött mig ute på mina promenader med min mysing. Min egen mysing som har ett stort hjärta för mig. Tack, att du har stått ut med mig i snart 12 år. I slutet på nästa månad firar vi vår 8-åriga bröllopsdag.

Detta trafikljus, på Tulegatan, fick formen av ett hjärta. Men, det fick inte vara kvar så många dagar, vet inte varför. Jag hann i alla fall ta en bild.

Nu strax ska vi iväg och öva lite i vår sånggrupp.

Ha en finfin dag och var rädda om varandra.