Redan oktober månad, då borde det vara höst, men jag känner inte som om den är här. Härliga sensommar dagar känns det däremot som.

Vi skulle ta en promenad och gick ner Tulegatan och förbi Dimslöjan, häromdagen.

”Det skulle vara trevligt att kunna gå ner till Råstasjön”,  sa jag till Mysingen. Väl medveten om att det är länge sedan som jag gjorde det senast, gick så pass långt, alltså. Men, försöka duger.

Sagt och gjort, vi kom förbi bangolfen.

Mitt emot så finns det bangolfs äventyr.

Höstdimman låg rätt så tät på sina håll.

Så kom vi då ner till Råstasjön.

Det är ett naturreservat. Men någon har kluddat på tavlan så det gick inte  att läsa allt det som stod där.

Om vi blickade rakt över sjön så såg vi konturerna av de rätt så nya höghusen i Solna. Inte så långt ifrån Friends Arena.

Medan vi stod där och vilade passade solen på att försöka titta fram lite.

En svan såg vi också, fast för långt bort för att det skulle bli någon njutbar bild. Men ett minne.

Vi gick inte så långt utmed sjön utan vände och gick tillbaka mot Sundbyberg igen. Vi lovade oss själva att vi skulle göra ett nytt försök och då gå runt hela sjön. Undrar hur länge det skulle ta mig nu? Men tid har vi ju, bara orken som fattas, men rätt som det är så kanske det kommer en dag då allt stämmer.

Då vi närmade oss Lötsjön så såg vi detta spindelnät.

Även ett insektsbo fångade min blick. Undrar vilka insekter som har sitt boende här?  Kanske fjärilar?

Vi passerade Gröna Stugan, en restaurant som i vanliga fall är välbesökt och har varit så även i sommar. Det finns många uteplatser att sitta på, där avstånd till andra besökare kan hållas.

Nu närmar vi oss hemmet. Först en liten besvärlig backe, inte långt ifrån Fotbollsplanen. Dimman har lättat, himlen är blå och solen lyser.

En kanelbulle skulle vara gott, men det får vänta till söndag. Då är det kanelbullens dag.

En lärare frågar sin klass:

"Kan någon ge ett exempel på synd"?

Pelle svarar snabbt: "Det är synd att sitta inne när det är så fint ute som i dag".