Hoppet har två vackra döttrar i världen. Förnuftet och Modet.

Förnuft så att det som inte bör ske, inte sker,

och mod så att det som bör ske också sker.

Det citatet av Augustinus, en kyrkofader från 400-talet, hörde jag på en gudstjänst i söndags.

Jag gillar skarpt detta citat.  Två vackra döttrar.  Så fint och poetiskt.

För det första förnuftet.

Jag kan bara gå till mig själv. Hur förnuftig är jag egentligen? Inte alls, om jag känner mig rätt. Ibland handlar jag först och tänker sedan och det blir då därefter. Att vara förnuftig, stå med båda fötterna på jorden, jo men visst, det kanske jag gör, om inte något stör mig så att jag tänker med hjärtat bara. Hjärnan bortkopplad.

Men, ska jag vara ärlig så är jag inte så förnuftig utan låter mera känslorna råda. Och bestämma, som till exempel med mitt häftiga humör.

Mod, samma sak där. Jag har inte mod till något för fem öre. Låter rädslan, oron och ängslan komma först.

Är osäker på mig själv och då är jag inte modig.

Ofta tänker jag som så:  ”Hördudu, du tror på en Gud som bryr sig om dig och vill ditt bästa och som vill hjälpa i alla situationer, varför är du då så feg och rädd”?

En sak är då säker. Jag skulle inte ha klarat mig om jag inte hade min Gud att förlita mig på, i alla situationer.  Tänker ibland på mig själv då jag som 19-årig blyg Ångermanländska kom till Stockholm, fick ett jobb, fanns dåligt med försörjningstillfälle uppe i norr, sökte lägenhet och skulle klara mig själv. Ensam i en främmande stad, blyg, försagd och med endast 7-årig skolgång bakom mig. Att jag klarade mig. Ja, helt otroligt. Jag är ju inte precis en person som ”tar för mig” så att säga. Utan mer den som sitter i bakgrunden och inte vill synas.

Försök inte att förstå så att du kan tro,

utan tro så att du kan förstå.

Dessa ord säger så mycket.

Denna bild tog jag igår. Inga rönnbär på rönnbärsträden i år.

I fjol, samma träd. Massor med röda bär. Enligt den gamla Bondepraktikan så blir det en snörik vinter om det är mycket med rönnbär. Dålig vinter om det är lite rönnbär.

Ett upphängt fint hjärta såg vi på vår morgonpromenad.

Ett tappat hjärta på marken.

Var rädda om er och varandra.