Solen lyser med sin frånvaro och Mysingen blir mer och mer ”uschlig”. 

Ja, inte på det sättet som ni tror, utan han går omkring och säger usch, usch, usch, med jämna mellanrum. En morgon då vi var ute på vår morgonrunda så tror jag att han sa ordet ”usch” minst tjugo gånger. Och, jag min dumbom bara skrattar.

”Det är väl ingenting att skratta åt”, fnyser han. Jo, vad ska man göra då? Deppa ihop för att det är lite grått, mulet och ingen sommar för tillfället? Ett alternativ som inte faller mig i smaken.

Gud gav oss minnen, så att vi kan njuta av

junirosor när det är december i våra liv.

Kanske är det synd om Mysingen. Han lider av mörkret, tycker inte om höst och vinter och blir mycket påverkad av olika väderlekar.

Jag gillar andra lekar. De som Bosse Lidén har roat oss med i november, till exempel. Hade turen att vinna också, så vi har skrapat lotter och en vinst fick vi, inte stor, men dock en vinst. Mysingen och jag hade det riktigt trevligt då vi satt och skrapade lotterna. Det tycker han om, men inte att tävla. Av någon konstig anledning så var han glad då månad november var över. Jag ägnade tydligen för mycket tid åt en annan man.

Vi har köpt två Adventskalendrar. En med Triss skrapluckor. Som ni förstår är det jag som vill ha dom, ja, Mysingen tycker också om att skrapa luckorna.

Ute och rastat bilen har vi också varit. Åkte bland annat till Drottningholm. Roligt att se lite annat och batteriet på bilen behöver laddas ibland.

Många människor springer efter lyckan

likt en tankspridd man som nervöst letar

efter sin hatt, medan han hela tiden

har den på huvudet eller i handen.

Vi tar en dag i taget, är tacksamma för de dagar vi får och hoppas att vi får vara friska. Som jag tröstar Mysingen med. "Snart är det vår igen och vi har i alla fall varandra".