I morse gick vi ut vid strax efter halvsju för att besöka en matvaruaffär som har öppet för riskgrupper, mellan 7-8 på lördagsmorgnar och onsdagsmorgnar. Det är enda affären, i princip, som jag går till under denna pandemi. Håller mig i stillhet. Har ju inte bara åldern emot mig utan också hjärtat, som inte alltid vill som jag vill.

Detta hjärta såg jag lysande, på marken i morse. Tyvärr  blev inte bilden lika bra som verkligheten.

På tal om hjärtan.

Denna dag för tre år sedan var jag till Karolinska sjukhuset och gjorde en hjärtmuskel cintigrafi  med en gammakamera. För att få en bild av hjärtat och kunna bedöma blodförsörjningen i hjärtmuskeln och dess förmåga att pumpa.

Undersökningen gjordes egentligen under två dagar, första dagen fick jag cykla innan och den andra dagen gjordes undersökningen helt i vila. Cyklingen fick avbrytas för att jag fick hjärtflimmer så de kunde inte utläsa något för den sakens skull, plus att dom sa att jag inte skulle anstränga mig.

Jag fick en radioaktiv lösning injicerad i en ven, innan den andra undersökningen.  Det är därför som jag inte kommer att glömma denna undersökning, för sköterskan sa att lösningen ”fastnade” i armen. Hon tryckte och höll på och frågade hela tiden om det gjorde ont. Sedan då jag låg under gammakameran så satte dom dit en tung grej över armen som skulle hjälpa, på något sätt. Begriper än i dag inte vad som hände. Men läkare kom in och det blev lite bökigt. Men, det som gladde mig var att dom tydligen inte hittade något speciellt. I alla fall har jag inte fått reda på det.

Ett helt, fint, rött hjärta.

Jag saknar denna trafiksignal med sitt röda hjärta. Denna bild tog jag vid gränsen mellan Solna och Sundbyberg för några år sedan.

Låt Din nåd mig överskygga, fostra, leda år för år.

Över djupen slå en brygga, där jag trygg och säker går.

Herre kär, Du vet, mitt hjärta, lätt från vägen vika kan.

Därför tag i fröjd och smärta med Din kärlek själv mig an.

Var rädda om er och varandra.