… är en titel på en bok som Tomas Sjödin har skrivit. Bland många, många andra böcker som han är författare till.

Jag tycker mycket om den boken, den berör på ett djupare plan. Tomas Sjödin, pastor i Smyrnakyrkan i Göteborg, har gått igenom en hel del tragiska saker på det personliga planet. Bland annat har han mist två av sina söner i samma sjukdom. Men Tomas andas ändå en lugn tillförsikt och en tro på en bättre tid. Om inte förr, så i himlen.

Har haft tillfälle att många gånger lyssna på Tomas. Han är Ångermanlänning som jag, han är född i Kramfors, cirka 14 mil ifrån där jag kommer.

Nedanstående rader, står i hans bok ”Lita på att det ljusnar”. En passande titel i dessa tider.

Jag tror att man har mycket att vinna på att börja dagen, om så bara under några flyende tysta minuter, med att lyssna mer på sitt hjärta än till nyheterna,  eller kolla mailen.

Så sant så. Om vi stillade oss lite ibland och inte bara stressar på, så skulle både kroppen och knoppen må bättre. Det kan inte vara fel att gå ner i varv och gärna rikta tacksamhetens tankar till vår Skapare, att vi, trots olika omständigheter, har det så bra som vi har det.

Var rädda om er och varandra.

Höstens sista ros? Vet ej, men jag fotade den vid morgonrundan.

Höstens fallande löv har bildat ett hjärta. Lite trasigt, men ändå ett hjärta.

Häromdagen kom det lite pudersnö och vips hade några förälskade personer skrivet några bokstäver på vår bils motorhuv, plus ett hjärta. Det går nästan att urskilja ett hjärta till på bilden. Ser ni det? Ett vitt, ovanför vindrutetorkarna, till vänster på bilden.