Jag är så glad och tacksam över att jag och Mysingen är på samma våglängd då det gäller mycket av det vardagliga livet. Helgdagar, där är vi mer olika, men vardagen, så roligt vi kan ha det av ingenting, egentligen.

Som i morse. Vi steg upp tidigt som vanligt och vandrade ut, visserligen bara i cirka 45 minuter men vi fick frisk luft och rörelse i benen.

Vi går alltid och småpratar med varandra om allt och ingenting, det vi ska göra och vad vi kan skjuta på framtiden. Nej, jag skojar bara, men vi pratar i alla fall. Helt plötsligt säger Mysingen:
”Bara vi har varandra, så har vi allt.  Du behöver bara skicka ut mig och handla om det är något som fattas”.

Låter inte det bra? Vi får vara glada att vi trivs, och vi skrattar mycket tillsammans.  Inte är vi så kräsna heller, " utan tager vad vi haver och är inte storbjudna”.

Vet ni vad ordet ”storbjuden” betyder. Min Mysing visste inte det. Ibland brukar jag, utan att tänka på det, blanda in lite Ångermanländska ord eller uttryck då jag pratar.  Det gjorde jag också igår och sa i något sammanhang ”storbjuden”.

”Vad betyder det, har aldrig hört ordet förr”, sa Mysingen. ”Så roligt, nu fick jag lära mig något nytt”.

Som ett exempel på ordet.

”Vill du ha lite the och någon smörgås till”?

”Tack, men nej det är bra som det är”.

”Jaså, är du storbjuden"?

Rönnbären på träden utanför vårt vardagsrumsfönster finns fortfarande, fast löven nästan är borta.

En liten tänkvärd höst strof:

Låt gulna varje blad på kvist,

låt falna varje strå.

Guds rika nåd, det vet jag visst,

den skiftar ej ändå.

Pelargonerna på balkongen blommar.

Sturegatan, öde tidigt på morgonen, men det verkar som om det har varit fest.

Ett ställe där det går bra att ta sig något till livs fortfarande utomhus. De har nyligen byggt till en uteplats här.

Mittemot lyser en grann fjäril.

En trollslända, men den är lite mörk. Det var inte rätt ljus för att ta en bild.

Här har fåglarna samlats för att prata ihop sig om flytten till sydligare och varmare nejder. Jag kan förstå dom. Vi hade endast två plusgrader i morse då vi gick ut. Det såg så roligt ut där de satt på rad, på hustaket. Ibland lyfte en och annan och flög iväg, men kom strax tillbaka.

Ett kärlekspar, verkar det som. Månntro det är en puss på gång? Undrar vad folk runt omkring oss, tror och tänker?

"Gamla människor, skämma ut sig så där, mitt på trottoaren"!