Detta fina lilla ord, tillit.  Har ni tänkt på att det är likadant, om man läser det framlänges eller baklänges? TilliT. Det heter palindrom. Ett underbart litet ord som för mig betyder att jag helt och fullt ut, kan lita på någon eller någonting. Jag känner full tillit.

Som barn kände jag tillit till mina föräldrar och även kanske några andra. Så var det nog för de flesta av oss.

Men åren går och vi möter det ena och det andra. Människor som vi trodde på och litade på, plötsligt blir man besviken, känner sig lurad och följden blir att tilliten försvinner. Vänskapen, eller bekantskapen kanske fortsätter, men det finns en liten försiktighet, en liten tagg. Är det riktigt säkert detta? Kan jag lita på henne eller honom denna gång?

Visst litar jag på många människor i min närhet, men den där hundraprocentiga känslan, tilliten, nej det är ett fåtal.

Kanske låter det krasst och knasigt. Men, jag menar dessa som kanske förskönar, lägger till, drar ifrån eller kommer med en vit lögn, i stället för att såra oss. Alltså i all välmening.

Jag vet inte om jag kanske har blivit mer lurad och mer besviken än andra, men jag känner så här och det är svårt för mig att inte i mitt stilla sinne undra: Kan jag lita på detta? Är jag för blåögd och naiv? Eller är jag för känslig?

Nu ska jag till tvättstugan igen, blir lite spring där idag, eller spring, det var för mycket sagt. I lugn takt tar vi hand om tvätten. Morgonpromenaden har vi redan hunnit med. Det var plus 5 grader ute, rätt så skönt, men det märks att det är höst ute.

Denna bild tog jag häromdagen då vi bilade till kyrkogården.

Där hade de börjat sopa upp nedfallna löv.

Såg dessa fina nyckelpigor häromdagen. Små och fina i olika färger och med många prickar.

Ett hjärta är väl också på sin plats. Detta brev fick jag igår ifrån min hjärtläkare med en ny undersökningstid.

Giv mig, o Jesus mer av Ditt sinne,

gör mig barmhärtig, ödmjuk och mild.

Giv mig mer kärlek mod att försaka,

djupt i mitt hjärta prägla Din bild.