Livet är omväxlande även som pensionär. Det händer både bra, mindre bra och dåliga saker. Igår till exempel hade jag förmaksflimmer och kom inte ut på någon promenad. Idag, flimret borta, vi har vandrat cirka 6 km och det känns bra.

Kommer ni ihåg att jag berättade om att vi hade fått presentkort för 700 kr som affärerna sa att vi inte skulle få använda för att de var ogiltiga? Det hade varit så mycket bedrägerier och förfalskningar av presentkort så företaget hade varit tvungen att upphöra med dom. Vi sände in alla 7 korten och har väntat.

Vi har nu fått våra 700:-, helt underbart.

Idag var vi och besiktigade bilen. Vi har en gammal Citroen från år 2000, fjorton år alltså. Den har varit snäll och har inte krånglat. Slitage blir det ju och saker går sönder, men den går.  Men, nu gick den inte igenom besiktningen. Det var de bakre bromsslangarna som det var fel på. På höger bak var det läckage och vänster bak skadad. Kanske inte kan säga så mycket om det efter så många år.

Men det  blir till att laga och besiktiga om. Våra 700 räcker nog inte.

Skulle bädda sängen och vad kom då fram på lakanet? Jag tycker i alla fall att det ser ut som ett hjärta. Kan tänka mig att det är en luftbubbla under.

Detta gem hittade vi ute på vår morgonrunda. Ett sån´t vackert hjärta. Ska nog föreställa ett hallon -eller jordgubbshjärta.

Igår var det precis 10 år sedan min förra man avled. Den här tiden på morgonen.

Fast jag har det så bra nu så saknar jag honom väldigt mycket. Vi hade ju varit tillsammans i 35 år, gifta 33 år. Då växer man ihop vill jag lova.

Jag kommer aldrig att glömma den dag han lämnade detta jordeliv, det kom så oväntat och blev en chock. Veckan innan hade han fått hög feber, frossa och jag ringde efter ambulans. Han blev inlagd på Karolinska och de tog en mängd prover. Han hade fått någon infektion, men blev så svag, medicinen han fick hjälpte inte. Sedan kom de på att han skulle ha en annan tablett och då gick det åt rätt håll.

Han hade svagt hjärta, pacemaker som hjälpte honom men han var trött, sov mycket och oroligt.

Då han hade legat inne en vecka sa läkaren att han skulle förflyttas till ett ställe för rehabilitering, dagen efter. Samma kväll han fick det beskedet frågade han mig om jag inte kunde ligga kvar hos honom på sjukhuset istället för att åka hem. Han blev alltid orolig då jag skulle åka ifrån honom och var inte lugn förrän jag var hemma. Men så hade han alltid varit, han var rädd att det skulle hända mig någonting på vägen. Men jag skulle ju följa med honom till nya stället dagen efter och ville hem och ordna med en del saker.

Vad jag har ångrat detta. Jag kanske hade kunnat fått legat kvar där, det vet jag inte, men jag frågade inte.

Morgonen efter ringde jag honom. Han hade telefon på rummet och jag brukade alltid ringa på kvällen då jag kom hem från sjukhuset och på morgonen då jag tänkte att han hade vaknat. Men en sköterska svarade och sa att han hade sovit dåligt på natten och var trött. Jag pratade med honom några ord och sa att jag kommer om några timmar då det blir besökstid. Bra, tyckte han.

Efter någon timme ringde sköterskan och frågade om jag kunde komma in på en gång. Vilket jag gjorde, fattade ingenting men tänkte att han skulle åka tidigare till sjukhemmet. Senare fick jag reda på att han var död redan då hon ringde men ville inte säga det till mig i telefon.

Jag frågade vad han dog av, men läkaren visste inte. Fortfarande vet jag det inte. Frågade sköterskan. "Någon var väl hos honom då han dog"? Hon nickade jakande, men var det sant? Vet ej.

Jag tänker ofta. Hur var hans sista timmar och minuter i livet? Led han? Vad hände? Har inte orkat forska, och ingen har hjälpt mig och nu är det väl försent.

Stryrkte mig med några "optimistkort" från min "optimistlåda".

För mig som har så dåligt självförtroende är det nästan stört omöjligt att ta till mig detta på ett rätt sätt. Jag känner mig inget värd och det behövs inte mycket för att jag ska åka "till botten" och där brukar jag vara ett bra tag innan jag kravlar mig upp igen. Det kanske inte alltid märks eller syns utanpå mig, men inuti, ni skulle bara se. Ojoj.

I förrgår var vi till min äldsta bror som bor i Farsta och invigde hans nya lägenhet. Nja, ny är den ju inte, han har bott där sedan 50-talet, men de har nyligen haft stambyte där och han passade då samtidigt på att beställa ett helt nytt kök. Så köket, badrummet och toalettrummet är helt nytt ifrån golv till tak. Så fräscht och fint det blev.

Nu är det invigt med en god 3-rätters middag, glasstårta och trevlig samvaro. Han fick ju också för första gången i sitt 87-åriga liv använda diskmaskin. Om jag ska säga min åsikt så diskar jag hellre manuellt. Vi hade en diskmaskin då vi bodde i villa i Duvbo och den använde jag kanske en gång per år bara. Ovana kanske.

Trevlig helg till er som läser min blogg.

Det är varmt, alldeles för varmt för min del.

Vill nästan inte har några kläder på mig men det passar sig inte för en som är 73 år att klä sig som ungdomar kan och får göra.

Så här långt kan jag sträcka mig. En vit  blus som är stor och inte sitter åt och i bomull. I alla fall hemmavid.

Men jag ska inte klaga, det har jag ingen anledning till. Har det bra och får fortfarande vara med.

Jag pratade häromdagen med min äldre syster som har fått reda på att hon har en demens sjukdom. Alzheimers. Hon glömmer nära saker, men har fortfarande sin humor kvar, vilket hjälper henne, vad jag förstår. Hon ville berätta en histora för mig, vilket hon också gjorde.

Ett äldre par hade fått fel på sin dörrklocka och ringde och anmälde detta. Inget hände på flera dagar så de kontaktade firman igen.

"Varför kommer ni inte och lagar vår dörrklocka"?

"Vi var och ringde på hos er i förrgår men ingen kom och öppnade".

Den här skylten fanns i en kyrka hemma i Trehörningsjö. Det budord som inte syns så bra vet ni vad det är?

Var kommer konstiga drömmar ifrån?  Skulle tro min hjärna och det gör mig lite fundersam.

I natt drömde jag att jag kände mig dålig och talade om det för min man.

Jo, det var ju tråkigt om jag skulle dö, tyckte han, "men, bara det går fort så, du får inte dra ut på det".

Igår var både han och jag till vårdcentralen för att ta prover, jag mitt PK prov och han skulle kolla blodvärdet.  Det gick rätt så bra inte allt för mycket folk. Men så synd det är om äldre människor i denna värme, dessa som har det jobbigt i vanliga fall och så på detta denna nästan tropiska värme. Är de sedan lite kraftiga, eller i övergångsåldern blir det kanske "tårta på tårta". Joo, jag vet att det blir så.

På tal om tårta. Jag fyllde år då jag var hemma i Ångermanland och blev firad med presenter och tårta. Jag fick flera nya katter till min samling bl.a

Min yngsta syster har bakat denna godsak. Hon är så duktig. Kan tyvärr inte bjuda på en smakbit för tårtan är uppäten.

Min mans present.

5.35 gick vi ut i går morse och även idag. En del av er kanske tycker att det är tidigt att vandra iväg nästan 6 km så där i ottan,  men för oss är det enbart skönt.

Att komma ut och känna den sköna, vid den tiden, svala luften, komma emot en. Om ni visste vad det är härligt, så skulle ni anamma det direkt. (Är jag nästan säker på). På dagarna är det så varmt så att jag håller mig inomhus och en del på balkongen, under markisen.

Vill visa några bilder ifrån min hemtrakt, Trehörningsjö. En liten ort norr om Örnsköldsvik.

En bild tagen uppe på berget, mitt emot mitt föräldrahem. Där syns från vänster, ladugården, f.d farmors stuga stora boningshuset och sedan bagarstugan.

En syster till mig njuter av utsikten över sjön.

Min bror i båten som dom använder så fort tillfälle ges. Det är han som har köpt vårt barndomshem och där vi alltid är välkomna. Plats finns det. Vi har ju varit tio syskon.

En symbol för Västernorrlands län. Y-et. Syns lång väg irån E-4, bland annat.

Getter på matrast.

Vi som gjorde bilresan. Min 87årige bror, jag och min man.