Direktlänk till inlägg 19 oktober 2020

Ny måndag och ny vecka.

Av wiolettan - Måndag 19 okt 08:50


Det går undan fort nu, dagarna. Undrar vad det beror på att man som äldre tycker att dagarna går så fort, fortare än då man var yngre?


Kommer ihåg då min farmor var i 80-årsåldern och tyckte att den ena dagen efter den andra bara försvann så fort. Nu är jag själv i samma ålder och jag kan bara hålla med henne. Inte hinner jag med något heller, men det kanske hör ihop. Tiden går så fort därför att det tar så mycket längre tid om man ska göra något.


Vi var igår till min äldsta bror i Farsta. Det blir inte att vi kan träffas så mycket nu. Han är 93 år och har inte så mycket med ork och han är väl medveten om pandemin så han håller sig för sig själv. Tyckte igår att han var tröttare och orkeslösare än han brukar vara.  Då jag ser det så känns det lite oroligt.  Förstår att både han och jag inte har så mycket tid på oss här på jorden, kvar.


Sista juli i somras avled min näst äldsta syster. Så nu är vi 7 syskon kvar av 10. Hon var en humoristisk solstråle. Sista gången jag träffade henne var då hon fyllde 90 år. Coronan ställde till det så ingen av oss syskon kunde åka ner till Västergötland då hon fyllde 91 år. Inte på begravningen. Saknar att kunna prata med henne.



 

Visar några bilder ifrån morgonpromenad. Denna bild blev suddig, men det var i tidiga ottan. Det är lite ovanligt detta att det ligger ljus i marken som lyser upp. Har bara sett detta på två ställen, vad jag kommer ihåg.



 

Vid en busshållplats har en dam haft sitt natthärbärge. Vissa morgnar har hon funnits vid Tuletorget. Hon verkar ha hela sitt bohag med sig.



 

Detta är en annan dams cykel. Den är alltid så fint klädd med blommor både bak och fram.



 

Nästan vid Råstasjön har kommunen på gräsmattan satt upp denna skylt. Bra!


 

Vid  Lötsjön fanns det två vita gäss, en är låghalt, men de följs alltid åt.


 

Detta par vill tydligen också vara tillsammans, i alla fall vid frukosten.


 

Detta är en sällsynt fågel, i alla fall för mig, här vid sjön. Kanske är det en rall.


 

Här har den fått sällskap av två duvor.



 

Och, här är vi, långa och ståtliga. Under vår promenad hann solen komma upp.  Jag har hört att solens strålar inte är farliga då det blir långa skuggor.



Den högsta lyckan i livet är

förvissningen om att vara älskad

för sin egen skull, eller rättare

sagt: att vara älskad trots en själv.





 
ANNONS
 
Ingrid

Ingrid

Måndag 19 okt 10:40

Så fina bilder från er promenad. Det är mer fågelliv i stan än här ute på landet tycker jag.
Sorgligt med den där uteliggaren, men hon har väl valt att leva så.
Ha en fin måndag!
Kram, Ingrid

http://https://ingrids.home.blog

wiolettan

Måndag 19 okt 16:49

Tack! Ja, vi har ett rikt fågelliv vid Lötsjön, ett naturområde som finns knappt 2 km ifrån där vi bor.
Ja, jag vet inte med den damen hur det är, men vi har sett henne många mornar.
Tack detsamma till dig Ingrid. Kram!

 
Primrose

Primrose

Måndag 19 okt 12:10

Fint med ljus på marken, finns i en park nära min mamma också, ,-)
Beklagar sorgen , att din syster är död, förstår att du saknar era pratstunder, sånt är viktigt att ha någon att ringa till och som ringer till en själv. det var en annorlunda fågel, jag har aldrig sett någon. Fint att fåglarna har sällskap av varann.
Sorglig att kvinnan bor ute, det är så kallt, det gör ont att se, många är tvingade ut på gatan av olika orsaker, så skulle det aldrig behöva vara, alla skulle ha rätt till ett varmt hem!
Skuggbilder brukar jag också fota ,-))
Slutorden var bra ,-) Precis alla har vi våra sidor!
Ha det jättefint Varm Kram till dig!

http://enrosafluga.blogspot.com

wiolettan

Måndag 19 okt 16:54

Det kanske finns lite varstans detta med ljus i marken. Fint är det och det piggar upp.
Tack Primrose. Det var alltid så trevligt att prata med henne i telefon, alltid glad och optimistisk.
Jag tror att jag ska kolla med min yngsta bra, sända bilden till honom och fråga om det är en rall.
Många fåglar lever i parrelationer.
Ja, jag blir alltid så beklämd då jag ser dessa hemlösa ute på stan. Det måste vara ett otroligt jobbigt liv och jag skulle vilja att ingen skulle tvingas att ha det så.
Det kan vara roligt med skuggbilder, nu blir de ju också så långa, långa ben.
Så är det, vi är olika och bra är det.
Tack detsamma. Kram!

 
Ditte

Ditte

Måndag 19 okt 13:21

Tack för morgonpromenaden med fina bilder. Så roligt att ni ger er ut. Och en hel del att titta på finns det.
Trist med din syster och att dessa Coronatider gör att det inte är/var lämpligt att ses .
Tänkvärda ord som du delar med dig av.
Tankar och varm kram

http://https://dittemitti.se

wiolettan

Måndag 19 okt 16:57

Det är så uppfriskande ute i den lite småkalla morgonluften och det känns så fint att kunna gå ut.
Sundbyberg är en liten stad, men det finns en hel del att titta på och se om man har ögonen öppna.
Fint att ha med dig på promenaden.
Ja, det känns så overkligt på något sätt.
Tack Ditte. Kram!

 
Tove Olberg

Tove Olberg

Måndag 19 okt 13:31

Som du vet så har dina inlägg en fin ödmjuk påverkan på mig; livet i ålderns höst, livet utanför bostaden, på promenaden, fåglarna där i par och en själv; ljuset där i marken, så hade jag ute på gården under pilträden uppe i Skellefteå det är så vackert den mörka tiden och även när snön kom då blev det djupa ljusgrottor! Leta efter apan du såg i min bild hos mig förut i dag :-)
Varm kram!

http://blandar.bloggo.nu

wiolettan

Måndag 19 okt 17:03

Snäll sagt, jag suger åt mig som en törstig svamp.
Mitt liv just nu är ju inte så intressant och det går i lugn takt. Skillnad emot förr, men så är det ju för alla som har förmånen att bli äldre. Nu också på grund av Coronan så är det ännu mera tomt på händelser, träffar och möten. Men, jag klagar inte, det går så bra så. Huvudsaken att jag får vara frisk.
Aha, du har också haft tillgång till detta fina med ljusen i marken. Jag ska se, till vintern, om det kommer snö och jag kanske kan få se "ljusgrottorna".
Om du har sett mitt svar så har du säkert sett "apan". Kram!

 
tant Hanneles bokparadis på Hisingen

tant Hanneles bokparadis på Hisingen

Måndag 19 okt 13:49

beklagar din förlust, så många syskon ni var, jag har två, vi har alltid umgåtts. Min mor är 88 men hennes knä hänger inte med.

http://hannelesbibliotek.blogspot.com

wiolettan

Måndag 19 okt 17:05

Tack!
Ja, det är så roligt att vi har så bra och fin kontakt, vi syskon emellan.
Jobbigt för din mamma. Man vill ju kunna röra sig obehindrat så länge det går.

 
Znogge

Znogge

Måndag 19 okt 16:02

Jag förstår mer än väl att du saknar din syster och era samtal. Tråkigt att höra att din bror verkade tröttare men han har en hög ålder.
Så sorgligt med den hemlösa kvinnan. Så borde ingen behöva ha det i Sverige tänker jag. Oavsett vad som orsakat det är jag säker på att hon hade velat ha tak över huvudet.

Kram

http://znogge.wordpress.com

wiolettan

Måndag 19 okt 17:09

Det blir tomt, men livet måste gå vidare. Så är det för alla.
Jag blev lite orolig då han verkade så slut. Frågade honom idag och då kände han sig bättre, sa han.
Jag tänker likadant. Varför är det så och hur har hon hamnat där? Nu också då vintern kommer så känns det inte bra. Hoppas att det ordnar sig för henne. Kram.

 
geddfish

geddfish

Måndag 19 okt 17:15

Tänk så många syskon du haft! Beklagar förlusten av din syster. Vilka fina promenader som ni tar och så många fåglar ni ser. Gillar dina vackra bilder av naturen.
Tråkigt med damen som inte har husrum. Har följt hur de jobbar ideellt för de äldre hemlösa genom "Vid din sida" i Stockholm och delar ut varm mat. Ingen ville väl vara uteliggare och ensam.
Vi får ta hand om oss, varm kram till dig, fina Violettan <3

http://gerd-geddfish.blogspot.se

 
wiolettan

wiolettan

Måndag 19 okt 17:21

Vi har varit många syskon och det är jag tacksam över, eftersom vi också har en sådan fin kontakt oss emellan. Andra mer och andra mindre.
Tack Gerd!
Det är så trevligt att vi kan, igen, komma till Lötsjön och se den fina naturen, det finns så mycket vackert. Fåglarna börjar minska i antal, lite nu till hösten, men en hel del är kvar och övervintrar där också.
Det är jobbigt att se hemlösa och det känns fint att det finns människor som hjälper så gott det går, med mat och annat.
Vi får hjälpas åt. Sköt om dig du också. Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 
Anna-Lena

Anna-Lena

Måndag 19 okt 19:39

Fina bilder. Tänk att växa upp med så många syskon. Antar att några av dem är närmare dig än andra. Att vissa syskon växer ihop mer än andra.
Nä, nu är solen inte farlig...tror dock att det är farligt att inte gå ut en stund i dagsljus, varje dag, om man kan. Var det inte kyligt på morgonpromenaden? Kram fina tjej!

http://femfemman.blogspot.com

wiolettan

Tisdag 20 okt 09:17

Tack Anna-Lena.
Så är det så klart. Vissa syskon umgås man med mer än andra, plus att en del syskon är ju också närmare i ålder och då blir det automatisk att man umgås mera med dom.
Den äldsta föddes 1926 och de yngsta 1948, det är ett rätt så stort spann däremellan.
Håller helt med dig. Frisk luft är nyttigt och jag känner det som livsnödvändigt, en vana som har blivit ett behov.
Det är ibland kyligt tidiga mornar. I morse var det 2 minusgrader då vi gick ut. Kram!

 
Tove Olberg

Tove Olberg

Tisdag 20 okt 08:15

Det lugna livet blev lugnare - til ldels svårare med covid, så är det för många. Apan är nu funnen tack vara dig på besök igen :-)
Kram

http://blandar.bloggo.nu

wiolettan

Tisdag 20 okt 09:20

Konstig känsla, men jag tror att jag vänjer mig mer och mer att hålla distans och träffar sällan några människor som jag pratar med, utom i telefon förstås. Vi är anpassningsbara vi människor.
Fint att du såg apan. Kram!

 
Preciosa

Preciosa

Tisdag 20 okt 10:45

Hej Wiolettan!
Tänk att få ha syskon kvar till minst 90-års ålder. Bra gener. Har inte vi :( Min mormor blev iaf 83...resten mycket yngre när livet var slut. Och likaså mina syskon...2 av 5 kvar. Jag och lillebror. Dagarna går fort trots att det är trist. Allt tar ju mycket längre tid. Beror väl på att man "har all tid i världen". Ingen stress...Nu ska jag försöka skriva en blogg...var ett tag sen. Kram P ♥♥

http://www.spanienblogg.se/preciosa

wiolettan

Tisdag 20 okt 21:42

På min pappas sida finns det flera som har fått ett långt liv. Min mammas sida däremot är det inte samma sak.
Det är jobbigt då syskon får lämna detta jordeliv och för dig som har haft en tvillingsyster måste det ju kännas dubbelt så svårt.
Sedan har man ju olika nära kontakt med syskon också, så kan det vara.
Det är märkligt att dagarna kan försvinna så fort fast man inte gör något speciellt. Inga utflykter att tala om och inga resor eller besök.
Det tar bevisligen längre tid att uträtta saker som äldre, om man inte mår så bra.
Kram till dig Preciosa.

 
Gunnel

Gunnel

Tisdag 20 okt 12:57

Det är trist när man inte kan träffa sina närmaste och speciellt om de är lite äldre. Då har man inte all tid i världen längre. Djur precis som vi människor trivs nog bäst om vi inte är ensamma. Kram

http://sigrid-gunnelsblogg-blogspot.com

wiolettan

Tisdag 20 okt 21:45

Det har sedan i mars blivit ett annorlunda liv på många sätt och det är bara att försöka göra det bästa man kan av det.
Det finns många djur som följs åt under livet och det är trevligt att se hur vissa sjöfåglar liksom "hör ihop". Svanar till exempel, de har ju en partner som de följer, vad jag har förstått. Kram!

 
wiper

wiper

Tisdag 20 okt 15:35

Veckorna går så fort så man hinner inte med och som du säger så går det fortare ju äldre man blir. Tråkigt med din syster, det är så smärtsamt att förlora dom som står en nära. Vi håller helt på att dö ut för vi är en sån liten släkt och det föds inte så många barn. Vi har såna ljus på ett ställe här som lyser upp från marken

Så sorgligt att nån över huvudtaget skall behöva sova ute. Bra att dom satt upp en sån skylt.

En sån fågel har jag aldrig sett förut. Vilka härliga skuggor på er båda ;)

Ha nu en skön tisdag
kram från Malin


http://wiper.bloggplatsen.se

 
wiolettan

wiolettan

Tisdag 20 okt 21:53

Dom flyger fram veckorna, snabbare och snabbare.
Så olika det kan vara med släkter. Vi är en jättestor släkt.
Tråkigt att er släkt håller på att dö ut. Men som sagt, barnen är framtiden.
Jag gillar dessa ljus som lyser på marken, inte ofta jag ser dom, vet av två ställen bara.
Ja, vet inte vad det beror på, men tydligen var det hela bohaget hon hade med sig.
Mitt på gräsmattan satt skylten som en påminnelse. Bra så.
Håller med dig om fågeln, ska kolla vad det är för en sjöfågel.
Dom blev långa, benen.
Tack, ha det Malin. Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 
Lena i Wales och Spanien

Lena i Wales och Spanien

Onsdag 21 okt 15:00

Här rusar tiden iväg, fortare och fortare. tur det för snart går vi in i lockdown här i Wales.
Roligt att ni kunde se din bror. Många har det svårt nu.
Fina bilder från er promenad.
Oj, vad ni har vuxit på längden!
Sköt om er!

http://lenaiwales.wordpress.com

wiolettan

Lördag 24 okt 10:17

Ja, jag läste om detta. Det är ju jobbigt att coronan verkar komma tillbaka med stor kraft.
Ja, han verkade lite tröttare än vanligt men jag hoppas att det var tillfälligt. Många äldre har det inte lätt nu. Det måste vara jättejobbigt för de som är ensamma.
Ja, vi blir bara längre och smalare.
Tack detsamma Lena

 
Amisa

Amisa

Onsdag 21 okt 21:16

Vi är alla villkorslöst älskade, men jag tror att du redan vet det? Men det är många som inte vet det eller känner det så och det är synd. Jag önskar att alla kunde känna det så!

Jag beklagar att du inte fick träffa din syster en sista gång och gå på hennes begravning, men vad är det som hindrar dig från att prata med henne? Det är hennes kropp som ligger i en grav, hennes själ är odödlig och finns kvar även om du inte kan se henne. Har du provat att ta fram ett kort på henne, kanske känns det lite lättare att känna hennes närhet på det sättet?

Den pimpade cykeln var verkligen fin!

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

wiolettan

Lördag 24 okt 10:21

Du har så rätt Amisa och det önskar jag också. Många känner sig så fruktansvärt ensamma och glömda, kommer fram mer och mer i dessa pandemitider.
Har det varit som vanligt denna sommar så hade vi kunnat åka ner men nu blev det inte så och det är bara att acceptera.
Får tänka på de glada och fina stunderna som vi fick tillsammans och vara tacksam att jag fick ha en sådan härlig syster.
Själen lever vidare, det är jag också övertygad om och en gång får vi träffas igen.

Det är en ovanlig cykel som damen har.

 
Augusta

Augusta

Fredag 23 okt 14:42

Detta om att dagarna går fort. Mitt teori om det, tänk då du nya intryck hela tiden då känns tiden lång. Man åker tidig morgon ena dagen, kommer hem sent nästa dag och det känns som man varit på långsemester. Som äldre får man kanske inte lika många nya intryck som yngre som rör på sig mycket.
Jag fick en svår influensa i början av året. Ingen trodde det var Corona efter som det var för tidigt enligt sjukvården. Men nu efteråt vet vi smittan var redan i november förra året i Sverige. Iallafall jag hostade så mycket att jag har fått problem med andningen. Måste använda inhalator varje kväll innan jag lägger mig nu. Därför isolerar jag mig också just nu. Vill inte ha någon mer influensa detta år. Vet exakt vad du menar, dagarna springer iväg :D

http://nouw.com/gulahuset

wiolettan

Lördag 24 okt 10:25

Så fina och kloka ord du kommer med. Det var ju stor skillnad då man jobbade hela dagarna och även kvällar ibland. Man hade fullt upp och allt var annorlunda.
Ja, jag kommer ihåg att du var mycket sjuk. Det verkar som om du har haft Corona. Har du tagit prov?
Jobbigt med detta med andningen. Det drabbar ju så olika också.
Förstår hur du tänker. Bra att du är rädd om dig och försiktig.
Vi får göra så gott vi kan och springa med.
Hoppas att du blir helt bra, Augusta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av wiolettan - Tisdag 24 nov 08:20

  Tisdag, redan? Jag hinner inte med, så fort går dagarna, fast jag inte gör någonting alls, nu för tiden. Tittade i min 5-års almanacka vad jag gjorde för några år sedan. Då var det alltid något, inte mycket kanske eftersom jag inte är i jobbålder...

Av wiolettan - Torsdag 19 nov 07:16

  … som jag känner.   Att det känns så bra beror på min rädsla eller försiktighet att träffa andra människor i dessa pandemi tider, och nu har jag varit tvungen till detta ett antal gånger. Det har ju då varit svårt skydda sig. Men, nu ä...

Av wiolettan - Söndag 15 nov 08:28

  Är så tacksam över mycket i mitt liv. Framför allt för att jag får vara så pass frisk, fast jag har så många olika fel på mitt hjärta.   Är också tacksam över att jag inte har någon avog inställning till hösten, mörkret och vintern. Det har m...

Av wiolettan - Tisdag 10 nov 09:00

  …att jag ringde och beställde en tid för vaccination mot influensa.   Ringde vårdcentralen och fick en tid för mig och Mysingen klockan 13.00. Vi gick dit i lagom tid för att slippa stå och vänta och kanske beblanda oss med andra som v...

Av wiolettan - Torsdag 5 nov 08:18

  Kommer ni ihåg att jag hade problem med två tänder som hade gått sönder och att jag var till tandläkaren i mitten av februari. Tandläkaren gjorde en bedömning och kom fram till följande. Han sa att jag skulle behöva borra upp gamla lagningar, för...

Presentation


Välkomna till min blogg.
Jag är en 79 åring, som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Bor nu med min nya man sedan år 2010.


Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wiolettan med Blogkeen
Följ wiolettan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se