Gårdagen började dåligt. Det var kyligt, blåsigt och snö i luften då vi vandrade ut. Men, vi måste till SPF lokalen för att lämna några papper, så det var bara att bita ihop.

Efter frukosten så skulle jag starta min dator. Den var stendöd. Svart, inget hände. Min Mysing, räddaren i nöden ställde upp och kunde efter många om och men, fixa till datorn så att den fungerade. Efter det fick han hjärtrusning. Pulsen gick fort. Efter en stund lugnade hjärtat ner sig. Pulsen kan komma upp i 170 slag i sådana lägen.

Jag frågade honom om jag inte kunde kolla med min hjärtläkare om han eventuellt kunde ta in min Mysing som patient så att han fick kolla hjärtat. Till slut gick Mysingen med på att jag skulle fråga min doktor då senare på dagen då jag ändå skulle dit för en kontroll av min pacemaker.

Vi skulle ta tunnelbanan ifrån Duvbo till T-centralen och då vi kom till stationen fick vi se att alla tre rulltrapporna stod stilla. Det är långa rulltrappor och jag klarar inte av att gå ner på dom. Vi tryckte då på hissknappen, ingen hiss kom. Gick till vakten i spärren och han sa att han hade ringt om hissen och den skulle gå nu. Det hade varit strömavbrott.  Vi gick tillbaka och då kom hissen upp.

Tur att vi hade tagit i extra tid, annars hade vi kommit försent. Men nu kom vi tio minuter innan jag skulle in.  Vi gick till kassan, men nej, inte rätt, vi skulle sitta ner och vänta så skulle någon komma och ”hämta upp oss”, som de sa.  Då klockan blev den tid som jag skulle vara där gick jag fram till kassan igen. Nya besked och vi kom äntligen rätt. Fick förklaring då jag kom in till doktorn. Det var första dagen som de var på detta plan, hade flyttat in just den dagen. Då var det inte så konstigt att det var rörigt. Men, det var mer rörigt än vad jag behövde just då.

Senaste året har jag gått där var tredje månad för att bland annat kolla batteriet på min pacemaker. Batteriet ska egentligen hålla i cirka 10 år och det var i juli 2011 som jag opererade in pacemakern.  Några dagar efter min 70-årsdag.

Döm om min förvåning nu, då läkaren säger att batteriet ser ut att hålla i ett och ett halvt år till. Ja, det var inte bara jag som blev förvånad, läkaren blev det också. Han sa att det var mycket märkligt och annorlunda. Så han kollade en gång till, jo, det var så. Han ville ändå att jag kulle komma på återbesök om cirka 3 månader. För han sa att det är sällan som pacemakerns batteri uppträder så där. Han var nog rädd att det var något fel så han ville för säkerhetsskull kolla upp det igen.

Varför ska det vara så annorlunda med mig?  Vet ej, får kolla om 3 månader igen.

Skönt att gårdagen är över, det var för många struligheter för mig på en och samma dag. Nu får vi se vad denna dagen har att ”bjuda” på.

Gårdagen är förbi,

morgondagen har vi inte sett

men idag hjälper Herren.

Någon har varit rolig och löddrat vattnet i fontänen vid Landsvägen.

Hoppas att vi alla får en bra dag. Var rädda om varandra.

Får titta in till er senare, har lite att stå i denna dag.