Jag har ingen aning om varför, men jag har denna jul tänkt mycket på mina barn- och ungdomsår, hur det var förr i tiden. Kan det kanske bero på att jag känner mig äldre än förra julen och det stämmer ju också. Även att min äldsta bror som har tillbringat många jular här hos oss, inte kunde det detta år, på grund av bristande hälsa, bidrar till att jag tänker och funderar. Tänker och funderar, som om jag inte gör det annars, men jag menar går tillbaka lite väl ofta och mycket till barndomsåren.
Drömmer om dom gör jag också, eller mera att jag är tonåring och bor fortfarande hemma. Min pappa är mycket med i mina drömmar. Borde väl vara min mamma, men henne drömmer jag mer sällan om, märkligt.
Efter den tidens mått mätt, så hade jag en fin uppväxt. Min pappa fick arbeta hårt för att försörja familjen. Mamma och pappa fick 10 barn tillsammans och min pappa var borta mycket på jobb. Visserligen hade vi ett litet jordbruk, men han var ändå hemifrån ofta, för att öka inkomsterna. Vintrarna låg han tidvis över i timmerkojor, många nätter i rad, högg timmer på dagarna och hade sin häst till hjälp för framdragning av stockarna. Nu finns det andra resurser.
Maten gjordes från grunden, det skötte min mamma om. Hon tyckte inte om det men var så illa tvungen. Den oviljan har jag ärvt. Jag har varit med om både korvstoppning och tillverkning av ljus. Eftersom vi hade djur så var det mycket ifrån dom som vi fick maten. Både kalvar, grisar, lamm och en tid höns. Det är en stor skillnad emot att köpa köttet färdigt i affären. Då det var grisslakt på gården så sprang jag upp till skogen, då slapp jag höra grisen. Lammen var tysta.
Vi hade ingen bil, TV, dator eller mobil, men däremot så hade vi halm i madrasserna. Har ni legat på madrasser med halm i? Det är speciellt, men då jag var liten var jag inte van vid något annat.
Vi kunde åka trilla till julottan, med pläd över benen eller pappas mjuka, varma björnskinnspäls. Trillan är en vagn, som drogs av vår häst. Det är en öppen vagn med två säten. Bjällerklangen i den tidiga timman, tyckte jag om.
Att bli förflyttad till den tiden, skulle säkerligen vara svårt på många sätt. Det kanske låter lite romantiskt och härligt, med hästtur i vintermörkret, bjällerklang i öronen och se norrsken på himlen. Men jag lovar, det fanns så mycket annat som var jobbigare då än nu.
Var rädda om er och varandra.
Preciosa
3 januari 2022 11:24
Hej Wiolettan!
Ja man har ju haft tid att tänka tycker jag nu...gjort samma. Delvis för att jag inför flytt gått igenom ca 20 fotoalbum och gamla brev.
Låter som fina jular hos er. Hade vi också delvis för vi samlades alla 5 barn med ev bb i 44 år tills Mor gick bort. Vår Far gick ju bort när vi var 5 månader min syster och jag. Han hade 11 barn innan oss och Mor fick sen 3 till...ja rörigt :-) Många barn var ju inget ovanligt förr.
Tror det var för att han var pingstvän...fast vet ej. I albumen känner jag inte igen många och vet inte ens namn. Varför frågade vi inte innan det var för sent? Ja man tänker och funderar. Fast nu får vi se framåt...pandemin måste bort och kanske året blir bättre?
Men tänk på halkan. Vet flera som ramlat!
Kram P ♥♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
3 januari 2022 12:02
Hej Preciosa!
Förstår att det har varit mycket jobb och många minnen att plocka i alla gömmor. Fotoalbum, där finns det minnen, många glömda, men så ser man bilderna och kommer ihåg.
Oj, så många barn din pappa fick. Synd att du inte fick träffa honom och kan minnas.
Nej, det var inget ovanligt förr med många barn. Blev det barn så blev det, tror jag många tänkte.
Nja, att han var pingstvän kanske inte det berodde på, men vad vet jag. Men jag vet att jag känner många pingstvänner, förr och nu som inte alls har många barn. 2 eller 3 är vanligt verkar det som.
Ja, det kan man undra. Då tyckte vi kanske inte att det var så viktigt, men nu i efterhand. Så mycket man skulle ha frågat om.
Det måste vi hoppas på. Pandemin bort och vi får träffas och umgås som vanligt igen.
Usch för halkan. I morse var det inte halt, som tur var. Kram!
Hanneles bokparadis
3 januari 2022 11:31
julen väcker väl minnen, mina föräldrar hade affär, den var öppen även på julafton, själv har jag som vuxen aldrig handlat något på julafton, många år firade jag inte ens jul… Det förändrades när jag fick barn. Mina svärföräldrar gjorde egen korv och sylta. Jag köper numera några skivor färdig julskinka. Våra barn har sina traditioner, det är trevligt.
http://hannelesbibliotek.blogspot.com
wiolettan
3 januari 2022 12:04
Nej, det brukar inte vi heller, handla på julafton. Det är lite av dålig planering om inte något akut inträffar förstås som vi inte styr över.
Fint att du började fira jul igen, om inte annat så för barnens skull.
Jag tycker om traditioner, i lagom mängd.
Ingrid
3 januari 2022 11:32
Visst tänker även jag mycket på barndomen och de förhållanden jag växte upp under. Tänk vilket slit husmödrarna hade på den tiden, fast å andra sidan fanns det i alla fall på landet både drängar och pigor. Min mamma hade hembiträde trots att hon var hemmafru och vi bodde relativt modernt.
Ha en fin fortsättning på 2022!
Kram, Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
wiolettan
3 januari 2022 12:08
Kanske är det vanligt, eller normalt, att man tänker tillbaka mer under juletider. Eller så är det för att man är lite äldre. Vet ej.
Husmödrarna förr hade det mycket jobbigt, för det mesta, i alla fall på landet med allt som skulle tas reda på.
Vi hade varken pigor eller drängar då jag var barn, utan våra föräldrar skötte allt, med viss hjälp av barnen. Så fort vi kunde fick vi hjälpa till.
Tack Ingrid och jag önskar dig detsamma.
Kram!
Anna-Lena
3 januari 2022 11:36
Känner igen mig en hel del. Fast halmmadrass, det undrar jag om jag hade . TV kom till OS 1960. Bil ungefär samtidigt.
Grisens skrik minns jag väl. Och lukten av att rengöra tarmarna, fjälstren.
Drömmer om min mor ibland. Sällan om far. Men honom kände jag knappast. Trots att vi bodde I samma hus i tjugo år. Så synd att jag mest var rädd för honom...
Minnen är fina att ha.
Kram fina du
http://femfemman.blogspot.com
wiolettan
3 januari 2022 12:12
Kanske det inte var så vanligt med halm i madrasserna hos familjerna förr, men på landet blev det ju ett billigt och bra sätt då vi hade jordbruk.
1960 hade jag flyttat hemifrån och varken jag eller mina föräldrar hade TV då. Inte bil heller.
Ser att du också kommer ihåg detta med slakten. Ja, vissa saker sitter kvar i hjärnan efter många år.
Det måste inte ha varit bra, att vara rädd för sin egen far. Då var det synd om dig.
Många gånger är det trevligt att minnas tillbaka, men inte alltid.
Tack och kram till dig.
Znogge
3 januari 2022 12:19
Jag tycker att ju äldre man blir desto mer tänker man tillbaka på gamla tider. Dessutom väcker helger och vissa dagar alltid minnen till liv. Jag tycker ändå att din barndom lät bra även om jag förstår att den också innebar hårt arbete. Mina föräldrar men även mina mor- och farföräldrar växte upp under helt andra ekonomiska former vilket bland annat möjliggjorde högre studier för alla barnen. Sommarstuga, hembiträde och bil fanns också. Klasskillnaderna var betydligt större då än i dag. Rätten till skolgång i dag ger i alla falt helt andra möjligheter och dessutom så ser samhället helt annorlunda ut. Människan är till stor del ersatt av maskinen.
Kram och ha en fin start på veckan!
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
5 januari 2022 10:09
Det verkar faktiskt stämma. Kanske har man mer tid att tänka och minnas och även värdesätta och förstå, på ett helt annat sätt. Man lär sig genom åren vad som är viktigt.
Helger som jul, påsk och midsommar är ju sådana helger där vi mer än annars, kanske kommer tillsammans med nära och kära och vid avsaknad av de som har varit med oss förr, så går man tillbaka i tankarna istället och minns.
Om jag jämför min barndom med dagens så är det ju en enorm skillnad, det kommer man inte ifrån.
Vi hade inte möjligheter att studera då som dagens ungdomar har, det var för dyrt, men många av mina syskon har pluggat senare i livet och på så sätt "kommit framåt".
Det är stor skillnad i vilka förhållanden som vi växer upp i.
Det var stora klasskillnader som du säger, där är det markant hur vi och tiden har förändrats och då till det bättre.
Tack så mycket Znogge. Önskar dig detsamma. Kram!
Eva
3 januari 2022 13:06
Hej Wiolettan, hittade din trevliga blogg i dag när jag surfade på nätet. Såg att du var från Ångermanland, samma här, är född i Härnösand 1945. Var i Ångermanland bodde du ?
wiolettan
5 januari 2022 10:16
Hej Eva. Tack så mycket.
Välkommen till min blogg. Hittar inte dig någonstans, här.
Trevligt! Ångermanland är ett fint landskap. Jag är född ungefär 6 mil norr om Örnsköldsvik, en plats som heter Trehörningsjö.
Geddfish
3 januari 2022 15:26
Roligt att minnas och titta tillbaka på barndomen. Ett tag drömde jag bara om pappa nu på äldre dagar, men nyligen har också mamma varit med i drömmen.
Mina föräldrar var pingstvänner, så det är jag uppväxt med. Dock fick de bara ett barn, mig, men hade alltid sommarbarn, fosterbarn, flyktingbarn så jag hade någon mer vid min sida att växa upp med.
Pastorn i församlingen och hans fru hade många barn, dock inte övriga medlemmar. Det var nog en Guds rikedom att få många barn.
Jag själv fick en stor familj till slut.
Jag önskar en god fortsättning och tack för att du gav mig några tankar, som jag här plitade ner.
Varm kram, Gerd
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
5 januari 2022 10:28
Det blir onekligen många minnen som kommer över en. Triggas igång av någon liten småsak, lukt eller annat. Märkligt detta med vårt minne och hur det fungerar.
Drömmar är ju ännu mycket märkligare och kan vara hur konstiga som helst. Jag är ofta ung i mina drömmar, om inte i tonåren så 30-årsåldern verkar det som.
Då har du haft lite olika "syskon" kan man kanske säga, då de bodde hos er.
Så var det säkert. På landet kunde ju barnen också bli en bra arbetskraft, eller i alla fall då de blev tonåringar.
Det är fint att läsa om dig och dina 4 barn, det blir många familjemedlemmar tillslut, med barnbarn också.
Tack Gerd och jag önskar dig detsamma.
Kram!
Amisa
4 januari 2022 19:37
Det är nog svårt för oss nutidsmänniskor att riktigt förstå hur det var att leva förr i tiden? Inte minst hur beroende människor var av varandra och att alla i familjen var med och drog sitt strå till lasset och man hjälpte sina grannar om det behövdes.
Jag har inte sovit på någon halmmadrass, däremot har jag som barn ibland sovit över på en höskulle där det doftade så gott av höet. Släde har jag också testat, men bara någon gång hos min sommarkompis i barndomen. Vi fick för oss att prova en gammal släde som stod på gården och spände den bakom en fjording dom hade (Brunte var nog för länge sedan pensionerad då). Har för mig att det också fanns koskinn som vi kunde dra över oss. Nu för tiden är det nog slut med slädåkningen här, då vintrarna oftast är rätt snöfria.
http://min-inre-vagvisare.bloggplatsen.se
wiolettan
5 januari 2022 10:37
Du har så rätt i det du skrivet. Visst är det så. Svårt att sätta sig in i. Tekniken som har kommit de senare åren, från radion och framåt, det är en sådan otroligt stor skillnad och vi skulle nog lite till mans ha svårt att leva så som det gjordes på 1940-talet.
Ja, höskulle, där kunde det vara mjukt och skönt. Halmen är ju "vassare" än höet, eller hur jag nu ska uttrycka det. Torrt hö, kanske.
Att åka efter häst i släde är ju för många något exotiskt, men så var det ju förr, och uppe i Ångermanland var det snörika vintrar så någon brist på snö under den årstiden fanns inte då, vad jag kan minnas. Mycket snö var det.
I år har det kommit snö även söder ut i vårt land, men det försvinner ju rätt så snart så några vägar att åka släde på, blir det inte. Hur skulle då bilarna kunna köra?
Koskinn? Det har jag aldrig haft som pläd eller skydd. Kan det vara någon värme i det?
wiolettan
5 januari 2022 10:38
Jag hittade dig i alla fall. Så kan det ju bli ibland.
Tack så mycket Primrose.
Önskar dig detsamma. Kram!
Ditte
5 januari 2022 09:49
Jag kan lite känna igen mig i det du skriver. Tänker också mer nu tillbaka på den tid som jag hade som barn och den tid som var när jag växte upp. En hel del var bättre förr och mycket var det inte och fint att vi tar och har med oss både och.
Jag kan minnas och skratta över många episoder.
Tack för att du berättade.
Varm kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
5 januari 2022 10:44
Vet inte vad det beror på, men jag tänker oftare på barndomsåren nu, än jag gjorde förr.
Kanske är det också så att man har mera tid att tänka. Inget arbete utanför hemmet som pockar på.
Så kan det vara. Bättre förr? Ja, kanske det, men vad? Dagens ungdomar skulle nog inte tycka det, men de är ju inte vana med att inte ständigt vara "uppkopplade" och nåbara.
Men vi får vara glada att tekniken har gått framåt och sedan får vi själva välja lite, men visst styr den oss i stor utsträckning.
Fint Ditte att du har glada och fina minnen.
Vi ska försöka att minnas det som skänker oss glädje, det är det bästa.
Kram!
Gunnel
6 januari 2022 08:38
Det gör jag med, tänker tillbaka, och det kanske har med åldern att göra. Min farmor hade bara halmmadrasser när jag var liten så det har jag testat att ligga på. Jag har för mig det var ganska knöligt och att det prasslade när man vände sig. Men som barn dög allt och det viktigaste var att vi fick vara hemma hos farmor. Så mycket är annorlunda nu och vi romantiserar nog en del av det som var förr. Det är betydligt bekvämare nu, men också en mycket hårdare och okänsligare tid. Kram
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com
wiolettan
7 januari 2022 10:03
Vi kanske har blivit lite till åren så tankarna flyger.
Du har så rätt i detta med halmmadrasser, de var lite knöliga fast man försökte pressa till dom så gott det gick. Prasslade gjorde de också, eller lät på något sätt i alla fall. Hade man otur kunde det sticka till.
Förstår din känsla där, då du kunde besöka din farmor.
Många som inte har upplevt den tiden ser nog mycket i ett visst skimmer, men jag lovar, det var tufft många gånger.
Kram!
Bosse Lidén
6 januari 2022 11:45
Vilket välskrivet blogginlägg och så intressant att få läsa. Vad tufft din mamma och pappa måste ha haft det. Min svärfar hade tio syskon och har berättat en hel del för mig. Nej. Halm i madrassen vill jag inte prova.
Januarikram Bosse
http://gotlanduppochner.com
wiolettan
7 januari 2022 10:07
Tack så mycket Bosse, snällt sagt.
Ja, det var många gånger tufft och jobbigt och att få ihop till mat och uppehälle, men de var duktiga och idoga.
Tio syskon, det var många också. Mina föräldrar hade 10 respektive 11 syskon var.
Förstår dig. Prova inte halm i madrassen.
Kram!
wiper
7 januari 2022 09:05
Jag känner igen mig i det du skriver för det har kommit upp många tankar för mig också. Jag tror det även beror på oro i denna situation hela världen befinner sig i. Man har även tid över att tänka. När man blir äldre så mister man så många också så tankarna och minnena kommer upp. Oj! vad många syskon du har. Ser att du är uppvuxen på landet så jag känner inte riktigt igen mig. Vilka minnen man får ta del av. Själv växte jag upp i stan så det var rätt bekvämt.
Ha en fin fredag
kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
7 januari 2022 10:14
Ibland kan det vara trevligt att tänka tillbaka och minnas och mycket av det jobbiga har bleknat, som tur är.
Du kan ha rätt Malin. Vi lever i en otrygg och osäker tillvaro, på något sätt och med pandemi och isolering så får vi tid att tänka.
Många av ens vänner och bekanta försvinner i den här åldern och då blir det att vi återvänder i tankarna hur det var förr.
Det var nog stor skillnad på att växa upp i stadsmiljö, än på landet, på många sätt.
Tack så mycket och jag hoppas också att du får en finfin dag.
Kram!
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...
Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.
Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...
Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.
Resan har gått bra, utan missöden och det är v...
Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.
...
