Jag har ingen aning om varför, men jag har denna jul tänkt mycket på mina barn- och ungdomsår, hur det var förr i tiden. Kan det kanske bero på att jag känner mig äldre än förra julen och det stämmer ju också. Även att min äldsta bror som har tillbringat många jular här hos oss, inte kunde det detta år, på grund av bristande hälsa, bidrar till att jag tänker och funderar. Tänker och funderar, som om jag inte gör det annars, men jag menar går tillbaka lite väl ofta och mycket till barndomsåren.

Drömmer om dom gör jag också, eller mera att jag är tonåring och bor fortfarande hemma. Min pappa är mycket med i mina drömmar. Borde väl vara min mamma, men henne drömmer jag mer sällan om, märkligt.

Efter den tidens mått mätt, så hade jag en fin uppväxt. Min pappa fick arbeta hårt för att försörja familjen. Mamma och pappa fick 10 barn tillsammans  och min pappa var borta mycket på jobb. Visserligen hade vi ett litet jordbruk, men han var ändå hemifrån ofta, för att öka inkomsterna. Vintrarna låg han tidvis över i timmerkojor, många nätter i rad, högg timmer på dagarna och hade sin häst till hjälp för framdragning av stockarna. Nu finns det andra resurser.

Maten gjordes från grunden, det skötte min mamma om. Hon tyckte inte om det men var så illa tvungen. Den oviljan har jag ärvt. Jag har varit med om både korvstoppning och tillverkning av ljus. Eftersom vi hade djur så var det mycket ifrån dom som vi fick maten. Både kalvar, grisar, lamm och en tid höns. Det är en stor skillnad emot att köpa köttet färdigt i affären. Då det var grisslakt på gården så sprang jag upp till skogen, då slapp jag höra grisen. Lammen var tysta.

Vi hade ingen bil, TV, dator eller mobil, men däremot så hade vi halm i madrasserna. Har ni legat på madrasser med halm i? Det är speciellt, men då jag var liten var jag inte van vid något annat.

Vi kunde åka trilla till julottan, med pläd över benen eller pappas mjuka, varma björnskinnspäls. Trillan är en vagn, som drogs av vår häst. Det är en öppen vagn med två säten. Bjällerklangen i den tidiga timman, tyckte jag om.

Att bli förflyttad till den tiden, skulle säkerligen vara svårt på många sätt. Det kanske låter lite romantiskt och härligt, med hästtur i vintermörkret, bjällerklang i öronen och se norrsken på himlen. Men jag lovar, det fanns så mycket annat som var jobbigare då än nu.

Var rädda om er och varandra.

Så härligt! Ett nytt år har börjat och vi får vara med.

Det var en hel del raketer som avfyrades ifrån Tornparken vid midnatt, hörde jag där jag låg i min säng och lyssnade på radion. Denna lyste upp himlen tidigare på kvällen. Förstår inte hur folk har råd med detta slöseri. Tusentals kronor upp i rök. Jo visst, det är vackert, men de behöver inte hålla på i flera timmar.

Vi tog en kort promenad i morse och det var någon minusgrad och blåste kallt. Vägen framför oss här, var hal, men Mysingen hade broddar på sig och efter Tulegatan var det fint.

Annat var det i går då vi tog en runda. Mysingen halkade till två gånger och höll på att ramla, men jag höll i båda gångerna. Han hade dagen innan halkat och ramlat omkull då han var på väg till affären.  Men då var inte jag med. Som tur var så slog han sig inte, skönt.

Vår julgran fick komma fram i år också.

Liksom julkyrkan.

En del av de julkort som vi fått. Jag älskar att få julkort i dessa tekniska tider då det är lite "annars" att inte hålla på med appar och mappar, facebook och instragram. Jag har även fått julkort ifrån några av mina bloggvänner. Tack så mycket. De gläder mig.

Så vill jag tacka er alla som  läser min blogg, för året som gått. Att ni har funnits här och orkat läsa mina tankar, det både förvånar och gläder mig.  Era kommentarer värmer mer än vad ni kan ana.

Vill önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR och Guds rika välsignelse.