Jag har ju berättat här på bloggen om vår resa till Trosa, den dag som Mysingen fyllde 80 år.

En dag då vi kom och gick där på en gata i Trosa så såg jag att det satt en katt, helt stilla på trottoaren. Det var en fin gråvit katt. Tänkte att vi skulle gå förbi den lite försiktigt eller kanske kunde jag få hälsa och prata med den.

Men då jag kom närmare så såg jag att den var inställd på något annat. Öronen var spetsade rakt framåt och svansen som ett streck utefter marken. Den såg någonting, det var jag helt säker på. Kanske vaktade den på något.

Vi fortsatte att gå men skulle vandra över till andra sidan gatan och då såg vi 4 små måsungar komma fram, från under en bil. Samtidigt rörde katten på sig och direkt dök det upp flera skränande måsar över våra huvuden och  störtdyker mot katten som springer tillbaka. Vi tittade på katten och vi tittade på ungarna. Hur skulle detta gå? Kunde vi göra något? Ungarna stannade på gatan och visste tydligen inte hur de skulle göra.

Det kom fler och fler människor som stannade på behörigt avstånd och inväntade ett dramats upplösning.

Nu kom det också bilar som stannade, en bit ifrån, respektfullt och väntade tydligen på att måsungarna skulle börja vandra över gatan.

Och, det gjorde dom. Alla fyra satte fart och sprang så fort de små benen bar, på väg över till andra sidan gatan. Då helt plötsligt kommer katten rusande rakt emot ungarna. Vilket liv det blev.

Vi skrek, de andra åskådarna skrek, måsungarna pep, bilarna tutade och måsarna skränade och dök ner emot katten som av allt oväsen tvärvände och sprang in på sin tomt igen. Ungarna fortsatte och kom helskinnade över gatan och ner på andra sidan, i gräset.

Puh, vilken lättnad, måsungarna klarade sig, i alla fall denna gång. Vi vandrade vidare och var glada att det gick så bra ändå. Men jag vill lova, det var en pärs.

Vi hittade en annorlunda spegel där vi kunde fota oss själva.  Det står stadshotellet längst ner. Ett minne av att vi var där.

En liten sann barnhistoria på detta:

Mamma och faster Greta arbetar i köket och håller samtidigt på att öva in en sång, där varje vers slutar med halleluja.

Treåriga Gerd passar under tiden på att undersöka fasters väska. Det blir så misstänkt tyst att mamma måste se efter vad som pågår. Men Gerd viftar lugnande med handen:
”Fortsätt och sjung din halleluja, du mamma”.