I går morse vid vår morgonpromenad tog vi en sväng förbi återvinningsstationen med lite skräp. Där var det rent och fint, brukar ofta inte vara det. Ibland så står det kassar med skräp eller flaskor, men i går var det nästan bara ett par skor som låg där, som någon hade slängt. Märkligt, de såg så fina och användbara ut.

Vid Sturegatan har de tänt upp och gjort fint.

På hemvägen stannade vi vid en fastighet på Tulegatan där det har varit ett konditori, men som har haft stängt nu i flera år, sedan strax före pandemin. De hade tömt utrymmet på allt och så har det stått väldigt länge.

Häromdagen såg vi att en begravningsfirma hade flyttad in så vi stannade och jag  tog några bilder av änglar.

Och hjärtljus.

Det var lugnt och tyst på gatorna, så som det brukar vara en lördagsmorgon. Då hörde vi plötsligt någon som ropade:

”Hej, är det ni som brukar gå ut tidigt på morgnarna”?

Det är andra gången på rätt så kort tid, som någon frågar oss om det. Vad finns att svara? Visst, vi går ut på en promenad, visst, nästan varje morgon. Men står de i fönstren och ser oss och kommenterar det? Några andra som frågade samma sak en morgon sa att de brukade se oss då de sitter vid frukostbordet och fikar. Jag menar detta är inte på landet utan i en stad, med en folkmängd på över 54.000 innevånare. Ett är då säkert. Vi är en visa på sta´n, som det heter.

”Jaa”, sa vi och tittade efter var rösten kom ifrån. Den kom ifrån en medelålders fin dam som kom gående över övergångsstället emot oss. Joo, jag tyckte att hon var fin.

”Ni förstår jag är så full, jag har supit hela natten och är på väg hem var bor ni jag bor där borta”, sa hon och pekade, samtidigt som hon pratade på.

Hon tog mig under armen för att få stöd och som tur var så höll jag i Mysingens hand för annars hade jag kanske ramlat.

”Men, nu måste vi anmäla oss hos begravningsbyrån, det är bäst att vara ute i god tid. De måste haft bråttom att flytta in där för häromdagen var det tomt. Vet du, jag stal två öl där jag var”, sa hon och tog fram ölen ur sina fickor. ”Det var väl bra gjort av mig”.

”Nej, det var det inte” sa jag, ”man ska inte stjäla”.

”Stjäla? Nej jag stal dom inte jag frågade först, det gick väl bra”?

”Ja, det var bra”.

Damen pratade på tills vi kom till hennes port. ”Här bor jag, vad är klockan”?  

”Strax åtta, bäst att du går hem”.

”Oj, är klockan åtta, vad ska han säga”?

Det fick vi inte veta för vi gick vidare och hon gick in i sin port.

Jag önskar er som läser min blogg. En fin 1:a Advent.

Vi tänder ett ljus i Advent,

det värmer den som frusen är

Vi tänder ett ljus i Advent,

det sprider ljus i vårt mörker här.

Och alla som är rädda och fryser på vår jord,

dom borde få sitta vid vårt bord,

när vi tänder ett ljus i Advent.

När vi tänder ett ljus i Advent.