Kallt i vardagsrummet, känns då jag kommer in dit. Kanske har vår hyresvärd Förvaltaren dragit ner på elvärmen, vet ej. Lite jobbigt är det eftersom det är där vi sitter om vi ska titta på TV. Jag har fått ta en filt över mig, för att inte frysa. Mysingen han fryser om fötterna, det är kallare på golvet också. Vi får skaffa raggsockor åt honom. Kanske ska jag be min syster att sticka några, hon är så duktig på detta med att sticka. Men, det går åt mycket med garn, storlek 45 tror jag är lagom. Kanske blir det bättre då vi har vant oss vid hösten.  Än är det ingen fara, det går bra.

Raggsockor har jag inte haft sedan jag bodde hemma i Ångermanland. Snacka om kallt. Där var det kyligt på golvet och drag från fönstren, vad jag minns. Vi hade ändå då hösten närmade sig, satt in innanfönster, med vadd emellan rutorna och klisterremsor runt om.  Det var mycket jobb. Det blev många rutor att putsa, alla fyra sidor så att säga, plus att det var ett stort hus med många fönster. Inte det lättaste för unga tjejer.

Vi frös då vi om kvällarna skulle gå ifrån den goa värmen i köket, en våning upp, genom en kall farstu och kall hall på övervåningen och till sovrummet. Men hade vi väl krupit ner i sängen så var det varmt. Jag och min två år yngre syster låg i samma säng, på en madrass av halm, täcke och så på vintrarna pappas varma björnskinnspäls på oss. Den som han hade då han åkte vagn eller släde efter hästen, då det var kallt.

Ni kanske kan förstå att det var svårt att få upp oss på mornarna för att ge oss ut i kylan igen. Men det var bara att kliva upp då reveljen ljöd:

”Opp me er jänter, skola vänt in´t". 

Det jag minns mest då det gällde kylan inomhus var Salen. Ett rum som var det största rummet i huset, men som inte var uppvärmt på vintern, om vi inte skulle ha främmande förstås. Annars stod det tomt och kallt. Ett outnyttjat rum, större delen av året.

Så här i backspegeln så undrar jag egentligen inte varför. Det var bara så. Det var finrummet. I mitten av rummet ett stort bord som var utdragbart, många rymdes att sitta vid det bordet vid kalas och fester. Det fanns ett skåp med finporslinet, det porslin som inte skulle användas annat än vid festliga tillfällen. Undrar om det är någon som har det så nu?

En bäddsoffa fanns där också. Plus många fina prydnadssaker, att beundra och titta på, inte röra.

Jag kan förstå detta med Salen och att det var kallt därinne. Det blev ju billigare, att inte ha det uppvärmt. Onödigt dyrt att värma upp ett rum som ändå inte skulle användas.

Vi har fått det så bra på många sätt.  Allt har gått framåt och det var inte alltid ”bättre förr”.

Några visdomsord ifrån min Optimistlåda.

Var inte rädd för det långsamma framåtskridande,

var bara rädd för stillaståendet.

Ha det bra mina bloggvänner.