Hur kommer det sig att jag känner mig så virrig och velig? Jag vet varken ut eller in och vill ingenting. Tycker att det känns bäst att vara hemma, eller att gå ut då det inte finns nästan några andra ute.
Har jag blivit folkskygg? Har jag blivit helknäpp? Eller är jag bara larvig?
Mysingen har nu i flera dagar försökt att få mig att gå med på att han ska få boka en resa i maj till England. Flyg till London och sedan vidare med buss någonstans. Idag blev han riktigt irriterad då jag inte gick med på det. Skulle nästan kunna säga att han blev lite arg. I morgon är det visst sista dagen att anmäla oss om vi vill ha 2000:- i rabatt.
Men jag har fortfarande inte sagt ja. Varför? Vet ej. Känner mig bara lite ängslig och rädd.
Oro är den ränta vi får betala
för morgondagens bekymmer.
Piedra
25 januari 2013 09:51
Det är inte konstigt att du är velig och inte heller att du känner dig ängslig och rädd. Det händer oss alla. En del är som jag, ängsliga och rädda jämt, och andra är det av och till.
Är det din hälsa - ditt hjärtflimmer - du tänker på när du velar och känner dig ängslig för att resa? Det har jag i så fall full förståelse för. Jag känner själv hur jag begränsar mitt liv p g a sviktande hälsa. Men om det är något annat, varför inte utmana dig själv lite grann? Man växer som människa när man gör något man egentligen är rädd för. Du har ju Mysingen med dig på resan som kan stötta.
Stor, varm kram! ♥
http://piedra.bloggplatsen.se
Tony Malmqvist
25 januari 2013 10:14
Kan känna igen mig i vad du skriver här. Men Piedra utrrycket det hela mycket bra, skriver under på det.
Ha nu en fortsatt bra dag och en trevlig helg!
P s, det löser sig alltid, kram
http://friattleva.blogspot.se
Kaisa
25 januari 2013 10:18
Man skall ju följa sina känslor och då skall kanske du följa dina.... Känner du att du vill säga nej så gör det, oavsett hur arg han blir... Men du borde som du redan gör fråga dig varför? Får du svaret och känner att detta inte är själ nog och att detta inte skall få hindra dig då reser du...
Följ ditt hjärta!
Varm kram!
http://andestyrka.blogspot.com
Marit
25 januari 2013 11:20
Oj! Jag har missat mycket här =( F'låt!
Jag känner igen mig i det där att oroa osv. Jag tror nog att det drabbar dom flesta någon gång.
Vilka fina bilder du har tagit och har här (som jag inte har sett).
Önskar dig / er en fin och skön dag!
Kram ♥
http://mammayth48.wordpress.com
Simona
25 januari 2013 11:26
Man ska följa sin magkänsla. Och just nu kanske du känner att du inte vill vara bland folk eller vill ut och resa. Det är varken larvigt eller helknäppt att känna så. Och den här känslan går säkert över för dig... Ha en fin helg ♥ ♥ ♥
http://pågottochont:blogspot.com
Znogge
25 januari 2013 11:58
Den känslan kan vi nog alla få lite då och då. Oftast går den över men ibland behöver man ta tjuren vid hornen för att inte fastna i ett beteende. Fundera på vad det är som gör att du känner på det här viset...
Hoppas det löser sig.
Kram
http://znogge.wordpress.com
Neta
25 januari 2013 15:30
Det händer oss alla ibland, men är inte trevligt..
Nej jag har inte bytt blogg än, men funderar på den här som Du och Kikkan har.. Är den bra?
Ulla
25 januari 2013 17:35
Hoppas allt löser sig.
Krammmmm,,,,,,,,,,,,,,,,,,,
http://hoppets.bloggplatsen.se
Kikkan
26 januari 2013 02:28
Nu tycker jag att Du ska gå med på en resa till England, skulle Ni hamna i London vore det väldigt trevligt att kunna träffa Er, kanske på lite afternoon the om Ni skulle ha tid. Önskar Er en trevlig week-end. Kram ♥♥♥
http://kickssons.bloggplatsen.se
Bling
26 januari 2013 15:59
Kan ju kännas stressande när man måste bestämma sig fort. Hoppas det löste sig till det bästa. Själv skulle jag velat möta våren i England :)
Stor Kram ♥
http://savebling.blogspot.se
GeddFish
27 januari 2013 11:45
Jag tycker att du ska följa ditt hjärtas röst. Men också att du skulle utmana dig själv, att faktiskt möta våren i England och besöka London! Det hade jag mer än gärna gjort, jag har aldrig varit i England, "bara" Irland och där var det vackert.
Kramar ♥
http://gerd-geddfish.blogspot.com