Nu har jag läst den senaste boken som Bosse Lidén har skrivit.

Den heter ”Minnen som stannat kvar”. Titeln säger vad boken handlar om, minnen och vilka minnen sen. Den är skriven i kåseriform och den stilen tycker jag mycket om.

Jag måste säga att jag blev glatt överraskad. Vilken bok. Jag har läst de två andra böckerna som Bosse har skrivit ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”, den senare tillsammans med sin fru Solveig, så jag visste att hans böcker är läsvärda och i min smak. Men, denna bok, skriven i små korta kåserier, berörde mig på ett annat sätt.

Genom bloggen så tycker jag mig känna Bosse och vet vad han har att tampas med och ändå, den glädjen och humorn som kommer fram i boken är helt underbar. Hans medmänsklighet, empati och starka känsla för det rätta, både i smått och stort, kommer fram i boken på ett speciellt sätt.

Jag skulle önska att jag hade en tidning där det fanns ”dagens kåseri” och att författaren då skulle vara Bosse Lidén.

En sak till som är underbart med denna bok är att jag kan läsa den många gånger, för den är kort och gott, så bra.

Men, så är det ju en sak som inte är lätt, nästan omöjlig. Bosse vill att vi läsare skulle tala om vilka tre kåserier vi tycker bäst om och vilket kåseri vi tycker sämst om. En omöjlig uppgift, tycker jag.

Ni skulle ha sett lappen som jag noterade på, vilka som jag tyckte var bäst, fullklottrad var ordet. Så, det var bara att läsa om dom kapitlen och ta en ny lapp. Den blev inte lika full med titlar, men alldeles för många.

Resultatet kan ni läsa på Bosses blogg. Att välja ut den ”sämsta” gick inte heller bra. Ingen förtjänar ordet sämst bland dessa, men jag valde. Vilken? Nja, jag är inte så förtjust i sport.

Solen vill titta fram idag och det verkar bli en finfin lördag.