Det var ett tag sedan som jag var inne på min blogg och skrev något, beroende på flera saker. Bland annat så har jag vissa dagar haft mina flimmerattacker och förkylning med feber var inte heller trevligt, samt att vi åkte upp till Ångermanland och stängde av vattnet för vintern.

Jag trivs mycket bra där i Trehörningsjö. Andas in ren klar luft, inga avgaser och ingen trängsel. Men, skulle jag bo där året om så måste det kanske vara i en annan stuga eller lägenhet. Det blir annars mycket snö att skotta på vintern och kanske svårt att ta sig fram. Plus att de bekvämligheter som är förknippade med att bo i en stad med närhet till allt har blivit en kanske allt för inrotad självklarhet.

Det var grådisigt då vi bilade på Höga Kusten bron, över Ångermanälven.

Men, vi åkte mil efter mil på, för det mesta, raka och fina vägar. Mysingen körde med den äran, hela vägen, drygt 60 mil, med några små stopp för mat och dryck.

Y-et som symboliserar Västernorrlands län, susade vi förbi i 110 km.

Vi gjorde ett stopp till, utöver kaffe och matraster. Vid denna fina domkyrka. Den ligger i Härnösand och jag hade aldrig varit där förr.

En mycket vacker och påkostad kyrka. Det är min 90-årige bror som syns i förgrunden. Han följde med oss på resan och det tyckte vi var så trevligt. Han berättade bland annat att han som 10-11 årig grabb hade varit i denna kyrka och sjungit på en gudstjänst. Sedan dess hade han inte varit här så jag tror att han tyckte det var roligt med ett återbesök.

Detta är orgeln, pampig värre.

Hemma, med alla fina höstfärger runt om.

Här sitter jag på bron och fotar en del av min brors trädgård.

Vår närmsta sjö. Vindstilla var det denna dag så sjön låg blank och fin.

Vi hade tur med vädret. Det var disigt och dimmigt på förmiddagarna men eftermiddagarna kom solen och lyste och värmde upp. Uppehåll, utom då vi bilade hemåt igen, då var det några regnskurar.

Denna bild har jag tagit cirka två kilometer ifrån vår stuga.

Som sagt, jag trivs där uppe i mina barndomstrakter. Så får jag ju träffa några av mina syskon också, det är alltid trevligt. Jag har två syskon som bor i Ångermanland och en i Västerbotten. Min syster som bor i Vännäs, utanför Umeå var hos min bror en stor del av tiden som vi var där.

Storasyster Eva till sin några år yngre syster:

"Varför måste du jämt och ständigt säga emot mig, vad jag än har för uppfattning"?

"Var glad för det du, annars skulle vi ju ha fel båda två".