I morse var det svårt att vandra ut. Vinden tog i och det kändes tungt att gå. Småduggade gjorde det också.

Tacka vet jag igår. Då var det ett underbart vandrautemorgonpromenadväder.  Vi gick ut i tidiga ottan och då var det mörkt.

Tulegatan ner. Endast gatubelysningen var uppe och så vi då.

Här går vi Ursvksvägen fram.

Fläckvis är det mycket med löv på trottoarerna. Kan vara halt och slirigt, har vi blivit varse

Till och med på vissa bilar har det kommit löv.

Efter ett bra tag kom vi då till Sundbybergs begravningsplats och minneslunden.

Det var otroligt många ljus utsatta. Men det var också många som hade blåst ut.

Här har det bildats ett hjärta. Kan ni se det? Till höger kan man urskilja ett hjärta till.

Vi gick också till Mysingens föräldrars och farföräldras grav.  Samt hans farmors syster.  Sammantaget har vi pyntat på fyra gravar. Men, det gjorde vi flera dagar innan allhelgonahelgen för att slippa trängsel och köer.

Här är vi på väg hem, förbi Lötsjön. I verkligheten var det så vackert.

Mörkret fanns fortfarande, men det började att ljusna.

Här är vi på vår gata och då var det ljust och gatubelysningen var släckt. Solen har ännu inte kommit fram, men bakom alla moln finns den.

Jag tror på Gud, på samma sätt

som jag tror på den uppåtgående solen.

Inte för att jag ser den,

utan för att jag genom den kan se allt annat.