Söker efter ett ord, men det kommer inte hur jag än tänker och funderar. Det är så frustrerande. Ser till exempel en bild på en person i tidningen, känner väl igen personen i fråga, men namnet, helt borta.

Skulle tro att det låter lite skojigt om någon står och lyssnar på Mysingen och mig då vi samtalar, om nämnda bild.

Du vet han, vad heter han nu igen, han var ju gift med, ja du vet henne som var med i den filmen, du vet, den såg vi för några månader sedan och hon spelade huvudrollen tillsammans med honom, ja du vet, vi såg ju honom på museet som vi besökte i fjol, innan Coronan,  museet, vilket, jo det som ligger i stan, vid den där gatan, ja den där gatan som korsar stora stråket, ja vad heter den nu igen, vi brukar ju gå där ofta, det kommer du väl ihåg i alla fall? Förresten, han är ju pappa till henne, ja, men det kan du väl inte ha glömt, hon var ju med i samma sånggrupp i kyrkan?

Lite överdrivet, som ni kanske förstår. Eller så inte?

Vissa dagar går det alldeles utmärkt att komma på saker och ibland är det som om det vore en stoppkloss någonstans, ett vakuum.

Min hjärna inte bara vandrar iväg ibland, ibland lämnar den mig totalt.

Det lyste så vackert på himlen härom kvällen.

Solen höll på att gå ner.

Julträdet som brukar lysa upp Torget denna årstid var på plats, såg vi i morse då vi var ute på vår morgonrunda.

Trevlig 1:a Advent helg önskar jag er mina bloggvänner.