…att jag ringde och beställde en tid för vaccination mot influensa.

Ringde vårdcentralen och fick en tid för mig och Mysingen klockan 13.00 Vi gick dit i lagom tid för att slippa stå och vänta och kanske beblanda oss med andra som var ute i samma ärende. Kom till Helsa Vårdcentral tre minuter i ett.
Då uppstod första irritationen.

En lastbil stod framför ingången så vi fick gå in via en annan dörr. Tog hissen upp och där kom den andra irritationen. Dörren in till mottagningen var låst.

Där stod en lapp: "Vaccination? Vi hämtar er på beställd tid".  Vi väntade, liksom flera, i den trånga hisshallen. Efter en stund kom en sköterska som skulle ut och vi kunde smita in till en korridor där det stod många personer och där fortsatte vi att vänta.

En annan sköterska kom och frågade om vi alla skulle ta influensasprutan. Joo, tack det skulle vi ju vilja.” Följ med mig här då” sa hon och vi följde troget med henne i en lång korridor till ett väntrum där hon bad oss sitta ner och vänta.

Sitta ner och vänta? Klockan var ju vid den tiden bra mycket över 13.00 Men inget att göra. Vi väntade. Alla försökte hålla avstånd, alla var ju i riskgrupp och van att försöka skydda sig.

Efter ett bra tag kom en sköterska in och sa att hon skulle ropa upp oss efter turordning, den turordningen som hon hade på en lapp. Gick sin väg igen och kom tillbaka med en lapp och började att ropa upp en mängd namn. Kanske 5-6 stycken. Ingen av dom hon ropade upp fanns där. "Jaha, var har dom tagit vägen då", undrade hon.

”Vilka har fått en tid klockan 13.00” frågade hon sedan och många svarade: ”jag”.

”Jaha, tydligen har jag fel lista men då får ni komma in en efter en”. Den som stod närmast henne kom med in och vi andra väntade troget, fast man kände hur spänningen steg och frustrationen.

Efter kanske 10 minuter kommer hon ut igen och såg, eller kände spänningen i luften så hon sa: ”ja, vi är flera sköterskor som vaccinerar, så det går fort”. Vi hade bara sett en sköterska som hämtat in folk, de andra sprang bara omkring ut och in genom dörrar.

Går fort? En snigel skulle gå snabbare, var min tanke.

Så kommer då äntligen en annan sköterska och Mysingen och jag kunde gå in och få vår spruta.  Den första sköterskan hade då avverkat 2 patienter.  Hon hade inget munskydd, inget visir och det hade inte vår sköterska heller.

Vi fick som vanligt skriva på ett formulär om eventuella allergier och sjukdomar. Jag kryssade i om hjärtat och blodförtunnande medicin.

”Äter du Waran”, frågade hon. ”Nej”, sa jag, ”Eliquis, tar jag”.

”Jaha, då får du ta sprutan i magen”.

”Det har jag aldrig varit med om fast jag har tagit blodförtunnande medicin i cirka 8 år. Är det något nytt”?

”Vi fick dom förordningarna i fjol”, svarade sjuksköterskan.

Jaha, hon stack mig i magen och sedan sa hon att jag måste sitta och vänta i 10 minuter innan jag kunde gå hem.

Okej. Jag kan förstå om de är försiktiga, i fall jag skulle få en blödning. Men vaddå försiktig? Att inte ha någon ordning på alla de som kom och skulle ta vaccinationen. Alla i samma rum, stå eller sitta och vänta, länge, använda samma pennor och trängas vid in och utgångar. Förflyttas från ena väntrummet till det andra, i en smal korridor, med risk för krockar. Sköterskor som springer hit och dit, nära inpå oss, eftersom det var många där.

Förlåt mig. Men det är länge sedan som jag kände mig så irriterad och bekymrad över hur det sköts. Vi har ju att göra med en pandemi, en farlig sjukdom som kan förstöra våra liv, om vi överlever. Jag förvångar mig inte ett dugg över att smittan sprids, då de som ska veta bättre och skydda oss, handlar så oövertänkt.

Ingen struktur, ingen ordning. Förlåt, men detta skulle jag kunna organisera upp hur lätt som helst, tror jag. Hoppas ingen av oss blev smittade.

Om människor än visar upp hundra goda egenskaper,

bedöms de ändå alltid efter sina dåliga sidor.