… som jag känner.

Att det känns så bra beror på min rädsla eller försiktighet att träffa andra människor i dessa pandemi tider, och nu har jag varit tvungen till detta ett antal gånger. Det har ju då varit svårt skydda sig. Men, nu är det avklarat.

Det brukar ju heta ”dubbel glädje”, men detta är fyrdubbel.

För det första.

Jag är klar hos tandläkaren och har klarat av alla besöken. Inga svimningsanfall och inga panikattacker. Det är betalt och klart och endast ett återbesök i december är inplanerat för att kolla upp att allt är Ok och om det inte är det, så ska det åtgärdas och gå på samma ”räkning”. Det har inte varit några i väntrummet, de få minuter som jag har varit där.

För det andra.

Vi har tagit influensasprutan. Där var det ju många personer,  men inkubationstiden är över och allt har gått bra. Jag har i ett annat inlägg berättat om, som jag uppfattade det, kaoset.

För det tredje.

Har varit på kontroll hos min hjärtläkare på Sveavägen i Stockholm. Vi funderade hur vi skulle åka dit och kom till den slutsatsen att buss till Odenplan och gå därifrån var det bästa, för att undvika så många personer som möjligt. På bussen tog vi på oss munskydd, för säkerhetsskull. Dit gick det bra, på hemvägen var det fullt i bussen. På tunnelbanan har det säkert varit ännu flera. Hoppas att vi inte har blivit smittade.

För det fjärde.

Så har jag varit och tagit en mängd prover. 4 rör tog dom så nu ska det väl visa om jag är friskare än frisk. I väntrummet, som var stort, satt det endast 2 personer och jag fick komma in snabbt.

Alltså, jag har varit ute i vimlet, så illa tvungen. I dessa tider kan jag mer än vanligt längta till att bo på landet. Men, nu bor jag här och försöker göra det bästa av situationen. Vara ute i friska luften, inte träffa andra personer och undvika närkontakter.

Strax frukost och sedan måste vi iväg. Var rädda om er och varandra.

En aktuell bön.

Här framsidan av skylten, där katten hänger. En del av min stora kattsamlingen syns till vänster.